Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.
Annons

Hur det här gick till enligt alla i rummet utom jag. (Det var alltså som vanligt inte alls så här det gick till.)

Fredrik Backman
Dela (501)
Tweeta
Annons

Alla andra i rummet kommer försöka lura i er att det var så här det gick till. Men det var inte så här det gick till. Jag är inte alls så här känslig. Inte över huvud taget.

Annons

Person som brukade vara en god vän: (Står vid ugnen i köket med en gaffel utsträckt) Fredrik! Smaka på det här!

Jag: Vad är det för något?

Person som brukade vara en god vän: Men bara smaka!

Jag: Men vad är det för något?

Person som brukade vara en god vän: Men smaka bara!

Jag: (Möjligen eventuellt kanske med lite oproportionerligt högt tonläge) MEN ÄR DU HELT SJUK I HUVUDET ELLER BARA BERÄTTA FÖR MIG VAD FAN DET ÄR PÅ GAFFELN!!!

(Tystnad)

Min fru: (Till person som brukade vara en god vän) Du kan inte göra så där med Fredrik, han har lite problem.

Jag: (Inte alls så aggressivt som de kommer försöka hävda i efterhand) Det är inte ett p-r-o-b-l-e-m om det är ett helt jävla normalt och rationellt beteende för en n-o-r-m-a-l människa!

Min fru: (Till person som brukade vara en god vän) Fredrik är lite känslig fö…

Jag: Jag är inte känslig.

Min fru: Han är lite känsl…

Jag: Jag. Är. Inte. Känslig.

Min fru: (Himlar jätteonödigt med ögonen åt person som brukade vara en god vän) Det är väldigt viktigt för Fredrik att han vet exakt vad han äter.

Person som brukade vara en god vän: Ah? På riktigt? Alltså, det skulle man ju inte kunna tro med tanke på… (Hejdar sig. Tittar på mig uppifrån och ner. Harklar sig.)

Jag: Vad menar du med det?

Person som brukade vara en god vän: Inget.

Jag: Det känns inte som att du menade inget!

Min fru: (Klappar mig på armen) Det som menas, älskling, är att så mycket som du äter så är det ganska konstigt att du inte klarar av att ta en tugga från en gaffel om du inte får veta exakt vad det är på den först.

Jag: Det är inte konstigt. Det är normalt.

Person som brukade vara en god vän: (Fullständigt empatibefriad) Men alltså…vad är det du har problem med? Du märker ju vad det är så fort du får det i munnen? Det är ju därför man säger ”smaka på det här”.

Jag: (Inte alls så argt som de kommer försöka hävda i efterhand) Men är du helt förvrängd eller? Om man inte vet vad man ska äta så kan man ju inte förbereda smaklökarna! Det är som att förvänta sig att man ska sätta ner foten på asfalt och istället sätter man ner foten i jävla HAV AV ORMAR!!!

(Tystnad)

Person som brukade vara en god vän(Tittar på gaffeln i sin hand, tittar på mig) Alltså…jag tänkte inte ge dig orm, jag tänkte ge di..

Jag: Det spelar ingen roll!

Min fru: (Suckar jätteonödigt djupt till person som brukade vara en god vän) Du vet det där momentet i det där programmet Hell’s Kitchen med Gordon Ramsay, där kockarna måste blunda och gapa och gissa vad det är för mat de får i munnen? När Fredrik såg det första gången så trodde han att det var Fear Factor.

Jag: (Faktiskt väldigt sakligt och sammanbitet, inte alls ”lite creepy” som det senare beskrevs av icke namngiven person i rummet) Det är en helt sinnessjukt vidrig sak att göra mot en annan människa och det står jag fan för! Jag har fan drömt mardrömmar om det där!

Min fru: (Till person som brukade vara en god vän) Du ser. Han hade hellre tagit ormarna. Och då är han ändå helt sjuuukt rädd för ormar.

Jag: Jag är inte RÄDD för ormar! Jag har bara lite RESPEKT för dem! Man ska faktiskt ha respekt för naturen!!!

(Ganska lång tystnad)

Person som brukade vara en god vän: (Håller fram gaffeln. Tittar på mig.) Okej. Så det här betyder att du inte vill smaka på den här cheesecaken?

Min fru: (Skakar mycket långsamt och avrådande åt person som brukade vara en god vän) Det där är ingen bra idé.

Jag: (Ser inte min fru skaka på huvudet eftersom jag tittar på en gaffel full av cheesecake) Cheesecake?

Person som brukade vara en god vän: (Nickar ivrigt) Jordgubbscheesecake. Vill du inte smaka?

Min fru: (Slår ut med händerna) Jag tänker gå härifrån nu. Jag tar inget ansvar för det här.

Jag: (Möjligen med lite tunnelseende men det är faktiskt normalt när någon säger ”cheesecake”) Okej, okej, förlåt då. Jag vill jättegärna smaka.

Min fru: (Backar ut ur köket, vilket jag inte lägger märke till eftersom jag är upptagen med cheesecake.)

Person som brukade vara en god vän: (Ger mig gaffeln, nickar alldeles för uppmuntrande) Varsågod!

Jag: (Stoppar gaffeln i munnen) Omnomff..faihelvet…(börjar enligt uppgifter från andra närvarande i köket spotta omkring mig ”som han Gollum”) 

Person som brukade vara en god vän: (Ser uppriktigt chockad ut) Wow. Oj. Alltså…du ä-r verkligen känslig…jag trodde inte att det skulle vara så…men herregud Fredrik tänker du kräkas?

Jag: (Står på alla fyra på golvet, som man gör om någon har försökt förgifta en) Vadhardugjortmedmig!?

Person som brukade vara en god vän: Det är laxpaj. Men jag sa cheesecake som ett skämt, jag trodde inte att du var så känsl…

Jag: (Enligt vissa versioner av den här historien har jag försökt ”hugga efter vaden” med gaffeln men jag dementerar det) Jagärfanintekänslig!

Person som brukade vara en god vän: Men snälla du behöver inte överreagera, det var ju bara ett skämt. Men jag har faktiskt gjort en cheesecake ocks…

Jag: DU ÄR DÖD FÖR MIG!!!


Dela (501)
Tweeta
Annons
Annons
Annons

Laddar