Så.
I söndags morse köpte jag två paket glass. I söndags kväll tittade min fru i frysen och frågade varför det bara fanns ett paket kvar. Ja. Vi behöver ju inte gå närmare in på diskussionen som följde därefter, men ni förstår ju ungefär vad den handlade om. Hur som helst: Min fru smakade efter en stund lite av det glasspaketet som fanns kvar, och började då genast muttra något om att den ”smakade konstigt”. Hon vände och vred på paketet en stund, gjorde någon utläggning om att hon trodde att glassen ”blivit dålig”, och begärde sedan att jag skulle smaka på den. Jag lovade att göra det så fort jag ätit upp min macka. En halvtimme eller så senare gick hon och la sig. När jag ätit upp min macka smakade jag på glassen.
Imorse kom min fru tydligen att tänka på det där igen, och frågade ”smakade du på den där glassen i söndags?”. Och då svarade jag att jo, det gjorde jag ju. ”Smakade den konstigt?”, frågade min fru då. Och jo, medgav jag, den smakade faktiskt lite konstigt. ”Då måste den ha varit dålig! Tur att vi inte åt upp den!” sa min fru då. Och då sa jag ”mmm, tur”.
Och då tittade min fru på mig på det där sättet som tullpersonalen i Border Patrol Australia tittar på människor med asiatiskt pass som hävdar att de verkligen inte har några livsmedelsprodukter i sina väskor. Och sedan sa hon ”för du SLÄNGDE väl den när du fattade att den var dålig?”.
Och då sa jag att jo, för helvete, det är väl s-j-ä-l-v-k-l-a-r-t att jag så att säga gjorde mig av med glassen.
Och då höjde min fru rösten lite och sa mitt förnamn, och sedan sa hon ”för det var ju något FEL på den, det fattar du väl!?”.
Och då sa jag att jo, det var det ju helt uppenbart. Något fel. Den smakade ju lite konstigt. Det säger jag inte emot.
Och då skakade min fru ganska långsamt och uppgivet på huvudet, lite sådär som hon gjorde när jag föreslog att vi skulle spela den här när vi gick in i kyrkan på vårt bröllop. Och sedan fräste hon ”ÅT DU UPP GLASSEN!!!???”
Och helt allvarligt nu.
Vi har varit tillsammans i mer än fyra år. Vi har varit gifta i mer än två.
Vad är det för himla fråga att ställa till någon man älskar?
Det är väl för fan klart att jag åt upp glassen.