Ibland tror jag faktiskt att hon gör det här med flit. Det är allt jag säger.

Min fru: (Muntert) Hur går det i matchen?

Jag: Åt helvete.

Min fru: (Glatt oförstående) Vadå? Går det inte bra?

Jag: (En aning sammanbitet) Nej. Det går inte så bra.

Min fru: Vad står det då?

(Tystnad)

Min fru: (Studsar till) OJ! Nu blev det mål va?

Jag: (Utan att studsa) Mmm.

(Tystnad)

Min fru: Det står 4-1 där uppe i hörnet ju. Är det målen eller?

Jag: Ja.

Min fru: (Fortfarande lika muntert) Är det de röda du håller på?

Jag: (Möjligen en smula mindre muntert) Ja.

Min fru: Är det de som leder med 4-1?

Jag: Nej.

(Tystnad)

Min fru: Ligger de UNDER med 4-1?

(Tystnad)

Min fru: Jag tyckte du sa att de skulle "krossa" det här andra laget idag?

(Tystnad)

Min fru: (Petar mig på axeln, som om anledningen till att jag inte svarar är att jag inte hör) Var det inte så du sa?

Jag: (Kanske inte jätteentusiastiskt) Det är lite mer komplicerat än så.

Min fru: (Sätter sig nyfiket bredvid mig i soffan) Men 4-1 liksom...det är väl jättedåligt?

(Tystnad)

Min fru: (Rycker på axlarna) Jag trodde ju liksom att du höll på de röda för att de var bra? Men de verkar ju...jättedåliga ju!

(Tystnad)

Min fru: (Tittar på teven. Skakar på huvudet.) Jättejättejättedåliga...

(Tystnad en kort stund)

Min fru: Vad hände nu?

Jag: (Med ansiktet i en soffkudde) Helvete alltså. Helvetesherrejävlagudhelvete alltså.

(Tystnad)

Min fru: (Petar mig ivrigt på axeln) Gjorde de blåa mål nu?

(Tystnad)

Min fru: (Tittar på teven. Tittar på mig.) Alltså, jag är ju ingen expert...men 5-1...det är väl ändå ganska då...

Jag: (Vrålar) JAAAAAA! Ja det är pissjävlaskithelvetesasdåligt! Är du nöjd nu! ÄR. DU. NÖJD. NU!!!???

(Tystnad. Min fru reser sig ur soffan.)

Min fru: Om du ska bli så här otrevlig varje gång det är fotboll på tv så ringer jag och avbeställer tv-kanalerna faktiskt...