In training

Idag åkte min son och jag åtta stationer åt fel håll på tunnelbanan för att min son prompt skulle kolla på en hund som han hade sett på perrongen där för två månader sedan.Han vägrade låta mig ta med mig vagnen eftersom han tvunget skulle visa att han kunde gå själv.

När vi kom fram var hunden inte där. Min son tyckte att det var mitt fel. För att jag, citat, tog det långsamma tåget, slut citat.

På vägen tillbaka somnade han och eftersom jag inte hade med mig vagnen fick jag bära honom hem.

Jag sträckte ryggen. Och det sitter en bit tuggummi på mitt byxben som jag inte riktigt kan redogöra för ursprunget av.

Det finns ingen speciell poäng med den historian. Jag ville bara berätta att det är så jag har tillbringat min dag.

Om det nu är så att någon av er har tillbringat dagen på något annat sätt men funderar på att skaffa barn istället.