Okej, bara för att vara tydlig här: Jag säger inte att det svenska språket är otillräckligt. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in. Tvärtom, jag tycker att svenskan generellt får oförtjänt mycket kritik för sin brist på exempelvis bra adjektiv. Svenskan har verkligen en alldeles utmärkt uppsättning adjektiv. Jag tillhör verkligen inte den där falangen av befolkningen som hävdar att engelska är ett så mycket ”rikare” språk, jag anser å det bestämdaste att det finns en uppsjö högst användbara lokala meningsbyggnadsalternativ för vem som helst med lite tid och engagemang över.
Så det är inte alls så jag menar.
Jag säger bara att den där självlysande ärrbildningen som vuxna män med en vikt någonstans mellan ”trivsel-” och ”över-” utvecklar strax under naveln dagen efter att vi monterat Ikea-möbler och skärpet liksom har skurit in i magen, den borde ha ett namn. Det borde finnas ett ord.
Det hade verkligen underlättat.
Till exempel när man står i duschrummet på gymmet och en jämnårig herre i duschen mittemot har det. Och man själv har ett likadant. Och man vill kommunicera det så att han förstår att vi båda två har byggt Ikea-möbler. Och inte så att det framstår som att man pekar på och berömmer hans…ja.
Ingen press eller så, Svenska Akademien.
Men en enkel fackterm hade varit bra.
Till nästa gång.