icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 30 mars 2013 10.58

It’s my party

Jo. Bloggen ber förstås i vanlig ordning om ursäkt för de drygt 36 bloggtysta timmarna eller vad det nu blir. Men det har ju firats påsk här. Och i år sammanföll påskfirandet i rättan tid med ett lite för tidigt 3-årskalas och ett lite försenat persiskt nyårsfirande. ”Synergi”, som folk med halsduk i reklambranschen kallar sånt. Eller ”tre tårtor”, som jag kallar det.

Det tog lite tid.

Men det jag lärde mig av de samlade upplevelserna efter detta Kinderägg till fest är väl, i avslappnat icke-kronologisk ordning:

1. När man äter ägg och kaviarmacka-frukost dagen efter ett påskfirande med en nästan treåring är det essentiellt för den goda stämningen i hushållet att man avlägsnar resterna av de målade äggskalen innan treåringen ifråga kommer ut i köket. Insikten att pappa, tydligen, har dödat och ätit upp ”Ubbe” är, tydligen, inte en bra början på morgonen för en nästan treåring. Att ifrågasätta vem fan som målar ett ägg och sedan DÖPER ägget är, tydligen, inte exemplariskt föräldraskap. Att gå in lite mer i detalj på var kycklingar kommer ifrån för att avleda uppmärksamheten är det, tydligen, inte heller.

2. När man beställer mat till tre dussin persiska släktingar från en persisk restaurang kan det vara bra att veta att de där grillade tomaterna som alltid finns med i menyn som tilläggsalternativ är den persiska motsvarigheten till Janssons Frestelse på det svenska julbordet. Om du beställer dem är det i-n-g-e-n som äter dem, men om du inte beställer dem vänder sig den första släktingen över 35 i buffékön chockat mot dig med en röst som spricker mellan ogripbar sorg och djupaste anklagan och flämtar ”inga…tomater?”.

3. Säga vad man vill om Blixten McQueen, men han har ju i alla fall förenklat livet för alla gäster på alla barnkalas överallt alltid och för evig tid intill strömlinjeformens rand. Hade det inte varit för, janivet, den hyggligt ogenerade fullfrontskapitalismen i produktutvecklingen, hade det funnits något rent filosofiskt Sovjetunionenromantiskt över hela konceptet faktiskt: En figur. På alla leksaker. Till alla barn. I hela världen. För evigt

Men då hade förstås Blixten behövt vara en Lada. Det hade kanske inte blivit lika bra ballonger.

Hur som helst.

Nu: Tårtfrukost.

Annons

10 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons