Ja. Ja. Jo.

Visst. När jag ringde till förskolan och sjukanmälde vår son imorse, och personen i andra änden frågade vad han var för slags sjuk, och jag inte helt engagerat svarade “nämenduvet det är väl typ Ebola ser det ut som.”

Då borde jag kanske eventuellt ha kontrollerat först om personen i andra änden var vikarie. Det borde jag kanske. Eftersom vikarierna inte nödvändigtvis har träffat mig, och om man inte har träffat mig så vet man tydligen inte enligt somliga till mig närstående källor att jag i vissa situationer tidigt på morgonen tydligen kan vara “ganska helt och hållet dum i hela huvudet”.

Jag tror förstås att budskapet gick fram ändå. Att personen ifråga liksom fattade själva poängen. Det är jag nästan helt övertygad om.

Men, visst. Visst. Det har väl EVENTUELLT begränsat möjligheterna lite för oss att skicka dit honom imorgon och försöka komma undan den där feberfria dagen nu. Det har det kanske.

Det kan jag kanske erkänna.