Ja, de diskuterade bilar. Och nej, jag kan inte jättemycket om bilar. Och nej, det hindrade inte mig från att delta i diskussionen. Eftersom ett av mina allra mest framträdande karaktärsdrag är att jag aldrig låter min okunnighet stå i vägen för ljudet av min röst. Jag är lite som sanningen, kan man säga. Jag kan inte tystas. Eller kanske inte exakt som sanningen då, men jag är som ljuset, kan man säga. En liten strimma av mig kan ta över ett helt rum. Eller kanske inte ljuset då, men jag är som snö. Först tycker man att det är rätt kul när jag dyker upp men sen tröttnar man rätt fort och börja klaga över hur jobbig jag är och sen åker man någonstans där man vet att det är för hög luftfuktighet för mig.
Hur som helst.
De diskuterade bilar. Och någon av dem började prata om den där funktionen med fjärrstyrd klimatkontroll så att man kan sätta på värmen i bilen via sms på vintern. Och vi råkar ha den funktionen i vår bil, så jag passade på att säga det. Och då frågade de hur jag tyckte att det funkade och om jag använde den ofta. Och då sa jag att jag tycker så mycket om den där funktionen att nu när det är minusgrader så parkerar jag bilen utomhus trots att vi har garage bara för att jag ska kunna gömma min natt-Ben & Jerry’s i den, så att jag ska kunna sätta igång värmen i bilen via sms medan jag nattar barnen så att glassen ska vara EXAKT lagom upptinad när min fru har somnat och jag går ner i bilen och smygäter glass.
Jag sa inte att det var det PRIMÄRA användningsområdet för tekniken ifråga.
Jag sa att det var ETT användningsområde.
Sluta titta sådär på mig.
Jag är som vingummin. Man kan inte bara välja ut det man gillar. Man får ta hela påsen.