Om jag letar efter mina hörlurar. Och min fru frågar vad jag letar efter. Och jag säger ”mina hörlurar”. Och hon frågar ”var hade du dem senast?”. Och jag svarar ”i öronen”. Och hon säger ”meeeh! Har du letat överallt då?”.
Och jag då, av oklar anledning, kläcker ur mig det som min mamma alltid brukade säga när jag tappade bort något när jag var liten: ”Jaaa! Men du vet hur det är, de är alltid på det SISTA stället man letar på!”.
Och min fru då tittar väldigt, väldigt länge på mig. Och sedan eftertänksamt mumlar ”sista stället d-u letar på?”.
Och jag då säger ”ja!”.
Och min fru då nickar mycket allvarligt och säger ”du kanske skulle kolla grönsaksfacket i kylen?”.
Då har jag faktiskt bara mig själv att skylla.
Det har jag ju.
Så då får jag faktiskt ge henne den där lufttrumvirveln.
