Jag följer mitt hjärta. Det är sådan jag är.
Telefonsamtal med min vän J.
J: Vad gör du?
Jag: Nä, inget speciellt. Jag är på väg till bokaffären bara.
J: Ah, något speciellt?
Jag: Ska hämta några böcker jag har beställt bara. Vad gör du?
J: Är på jobbet. Men jag tänkte bara ringa och kolla om du fortfarande vill se fotbollen här på söndag.
Jag: Absolut. Jag är på.
J: Gött. Vad tyckte du om Barca-Milan igår då?
Jag: Äh, du vet. Segt att en sån match avgörs av straffar, kan man ju känna.
J: Eller hur? Och vad fan var dealen med andra straffen? Bollen är ju för fan inte i spel!
Jag: Nä men precis va. Ibland känns det ju lite som att Barca är det enda laget i världen som kan få straff i ett tomt rum.
J: Exakt! Alltså inte för att jag tror på de där konspirationsteorierna som Zlatan tjafsar om att Uefa vill ha Barca i finalen, men VAFAN höll domaren på med nä...
Jag: Kan du vänta två sekunder? Jag står i kassan bara.
J: Absolut.
(Tystnad)
Jag: Hej! En dubbel Angus cheese & bacon xt-meny tack. Och två cheeseburgare. Tack.
(Tystnad)
Jag: (I telefon) Yes, jag är tillbaka. Vad pratade vi om?
J: Vad gör du?
Jag: Jag är på Burger King. Jag sa ju det.
J: Men...skulle inte du till bokaffären?
(Jag tittar mig omkring.)
Jag: Jo...fan...alltså. Shit. Jag var så inne i vad vi snackade om så jag tror att jag gick hit utan att tänka på vad jag gjorde...
(Längre tystnad)
J: Sjukt. Dina fötter har autocorrect.