Jag hatar när de är i den här åldern
Så jag pratade med två treåringar. Jag vet inte exakt hur vi kom in på det, eftersom diskussioner med barn ungefär 85 procent av tiden som bekant är som att prata med Lassie (“har båten drivit ut till havs? Har Timmy ramlat ner i brunnen igen? SVARA HUNDJÄVEL!) men någonstans började hur som helst en av dem berätta om en tecknad film han hade sett där någon var väldigt rik.
“Jag ska bli jätterik” sa den första treåringen. “Jag med” sa den andra treåringen. Så jag skulle vara den där engagerade föräldern som engagerar sig och sånt skit, så jag började fråga “hur blir man rik då?”
Treåringarna tittade på varandra som om jag var ganska dum i huvudet. Sen tittade de på mig som treåringar gör när de tycker att man är ganska dum i huvudet men inte vill att man helt och hållet ska förstå det eftersom de är beroende av en för att låsa upp dörrar och ta ner kakorna ur det övre skåpet.
"Man måste köpa pengar", förklarade den första treåringen med illa dold nedlåtenhet till mig. "Så gör man", fyllde den andra treåringen i.
Nu har jag tänkt på det i tre dagar och jag kan fortfarande inte bestämma mig för om det här betyder att de är otroligt korkade eller helt sjukt obehagligt smarta.
