Jag hatar när de gaddar ihop sig

Lunch med min vän N och min vän E. Dock inte med min vän E, eftersom han är sen.

Jag: (Tittar på klockan) Jag lovar att han kommer få det här till att det är mitt fel.

Min vän N: Hur då?

Jag: Han lyckas alltid få det till att det är mitt fel om han är sen.

Min vän N: Hur skulle det vara ditt fel?

Jag: Det vet jag inte. Men han kommer på nåt. Han kommer alltid på nåt.

Min vän N: Han kan ju vara sen eftersom du alltid är sen.

Jag: Vad menar du med det?

Min vän N: Du är ju alltid sen. Så han kanske räknar med det, och därför är sen själv med flit.

Jag: Jag är inte alltid sen!

Min vän N: Okej.

Jag: Jag är i tid idag!

Min vän N: För att jag körde dig hit, ja.

Jag: Det kan fan OMÖJLIGT vara mitt fel att han är sen om JAG är i TID!

Min vän N: (Rycker på axlarna) Nänänä.

Servitör: Vill ni beställa eller väntar ni på någon?

Min vän N: Vi kan beställa! Två hamburgertallrikar, tack.

Servitör: Absolut.

(Servitör lämnar bordet)

Jag: (Tittar på klockan, tittar på mobil, får mess från E) Nu messar han och säger att han är här om två minuter. Jag garanterar fan att han kommer få det här till att det är mitt fel.

Min vän N: Äh. Klart han inte kommer.

(Tio minuter senare)

Min vän E: (Stiger in genom dörren, tittar surt på mig) Du sa fel namn på restaurangen!

Jag: Jag VISSTE det!

Min vän E: Visste vad?

Jag: Att du skulle skylla på mig! Du är en en halvtimme sen och nu kommer du på något sätt försöka få det till att det är m-i-t-t fel!

Min vän E: Jag är inte sen.

Jag: Är du JU! Vi sa kvart i!

Min vän E: Du sa kvart i.

Jag: Och nu är klockan kvart över!

Min vän E: Ja. Det är ju för att du alltid är sen.

Jag: Va?

Min vän E: Du är alltid sen. Därför parerade jag din tid en halvtimme. Och kom nu. Så därför är det inte jag som är sen utan du som är tidig. Det är ju inte mitt fel.

Jag: Jag var i t-i-d.

Min vän E: (Pekar på min vän N) Det var ju bara för att du kom hit med honom. Och han är alltid i tid.

Jag: Ja! Kvart i!

Min vän E: (Pekar på min vän N) Hade vi bestämt tid kvart i så hade jag varit här kvart i.

Jag: Men det är du ju inte. Du är här nu. En halvtimme sent!

Min vän E: För att jag bestämde kvart i med dig ja. Så då är nu i tid. För om du hade kommit hit själv så är det nu du hade kommit hit.

(Tystnad)

Min vän E: (Tittar på sin klocka) För att vara helt precis hade du nog skickat ett sms nu om att du var sen och att du skulle vara här om två minuter. Och sen hade du kommit om tio.

Min vän N: Jag vill inte lägga mig i. Men det låter trovärdigt.

Jag: Så vadå!? Nu är jag sen fast jag är HÄR?

Min vän E: (Tittar på min vän N) Hade jag vetat att du körde hit så hade jag självklart kommit i tid.

Min vän N: (Nickar förstående) Självklart. Det förstår jag.

Jag: Så nu ERKÄNNER du att du är sen?

Min vän E: (Pekar på min vän N) Till honom ja. Inte till dig.

(Viss paus för eftertanke angående syftningsfelet)

Jag: Alltså...vadå...att du erkänner till honom och inte till mig, eller att du är sen till honom och inte till mig?

Min vän E: Om du inte hade varit sen så hade vi kanske haft tid att dividera det.

Jag: Jag har huvudvärk nu.

Min vän E: Det är nog stressen. Så går det när man inte planerar.

Jag: Men för helv...skit samma. Skit samma, okej!?

Min vän E: (Rycker på axlarna) Absolut. Okej. Skit samma.

Jag: Vi har beställt hamburgertallrikar redan. Vad vill du ha?

(Tystnad)

Min vän N: (Pekar på E, pekar på sig själv) Rent tekniskt tror jag faktiskt att VI har beställt hamburgertallrikar...