Jag kan sluta när jag vill.

I vår lägenhet. I helgen.

God vän: (Ger sin 8-årige son hans jacka, kramar min fru) Tack för att vi komma. Och tack för fikat!

Min fru: Det var verkligen ingenting. Tack för att ni kom!

8-åring: (Till god vän) Kan vi åka och panta nu?

God vän: Absolut gubben. Det kan vi. (Till min fru) Ja, han håller på att samla ihop pengar till en Lego-grej han vill ha. Så han fick lite pantflaskor av släkten när vi var där som bidrag, och jag lovade att vi skulle åka och panta dem.

Min fru: Men oj, varför sa ni inte det? Fredrik har ju hur mycket pantflaskor som helst!

God vän: Nej...men herregud, det var inte alls så jag me...

Min fru: Nej, verkligen! De tar upp hela vårt städskåp, och han går ALDRIG och pantar dem! Ni gör oss en tjänst om ni tar dem med er!

God vän: Jaha, okej...ja men då så. Om det inte är för mycket besvär.

Min fru: Inte alls! (Klappar 8-åring på axeln) Gå med Fredrik ut i köket så får du dem!

(8-åring och jag går, ömsesidigt oimponerade av varandra, ut i köket.)

Jag: (Öppnar städskåpet, tar ut två svarta sopsäckar) Okej. Här är de här två till att börja med...

8-åring: (Stirrar på säckarna med öppen mun)

Jag: Är det nåt fel?

8-åring: (Stammar, pekar på säckarna) Är...är...är allt det där...det där...pant?

Jag: Ja.

8-åring: (Öppnar en av säckarna, ser ut lite som om han stirrade ner i Marsellus Wallaces portfölj) 

Jag: Jag har ett par säckar till i källarförrådet om du vill ha dem. Men det får du inte säga till någon i så fall.

8-åring: (Ser ut att spontanutveckla någon form av liten nervryckning i ögonvrån) Har du...ännu fler?

Jag: (Harklar mig) Nämenduvethurdetär...

8-åring: (Ser inte ut att veta exakt hur det är)

Jag: Jag...äh...du vet när man har lovat att gå ut och panta flaskorna. Och så orkar man inte. Så man sätter ner dem i källarförrådet så länge. Och så glömmer man bort dem. Och så upptäcker man inte det förrän man kommer ner med nästa säck...hur som helst: Du får dem om du håller käften om det.

8-åring: (Stirrar ner i säckarna, stirrar på mig) Hur mycket läsk dricker du egentligen?

Jag: Alltså...nämenduvet. Jag dricker väl...normalt.

8-åring: Jag har aldrig sett någon dricka så här mycket läsk.

Jag: Nähä.

8-åring: (Skakar på huvudet) Alltså du måste verkligen dricka helt SJUKT mycket läsk!!!

Jag: Jaha.

8-åring: Alltså det är inte nyttigt att dricka så här mycket läsk. Vet du det eller?

Jag: Ska du ha flaskorna eller inte?

8-åring: (Stirrar på säckarna, petar på dem som om han tror att de är någon form av hologram) Hur mycket läsk dricker du på en dag egentligen?

Jag: (Harklar mig) Alltså, det ska väl du skita i...

8-åring: Alltså man får faktiskt bara dricka läsk på helgerna. Det ser inte ut som att du bara dricker läsk på helgerna.

Jag: Har du hört talas om han som bet den hand som födde honom eller?

8-åring: Har du talas om han som drack läsk tills han dog eller?

Jag: MEN SKA DU HA FLASKORNA ELLER INTE FÖR HELVETE!!!???

(Tystnad)

(8-åring ser vettskrämd ut)

(8-åring ser ut lite som 8-åringar gör om de är på väg att börja gråta)

(Min fru och god vän kommer inrusande i köket med panik i blickarna. Stirrar på mig.)

Jag: (Slår ut med armarna) Okejokejokej. Förlåt.

Min fru: Vad håller du på med?

Jag: Nämen vafan jag kände mig lite dömd bara. Jag blev lite...defensiv.

(Tystnad. Utbyte av blickar som jag helt opartiskt upplever som en smula anklagande.)

(Jag boxar 8-åring på axeln.)

Jag: Förlåt.

8-åring: (Nickar) Lugnt.

God vän: (Ler en aning ansträngt) Ja...jo...vi ska kanske gå nu då...

8-åring: (Till mig) Får jag fortfarande säckarna i källaren eller?

Min fru: Vilka säckar i källaren?

Jag: (Till 8-åring) SA JAG INTE TILL DIG ATT HÅLLA KÄ...

(Lång, lång, lång tystnad)

Min fru: (Tittar på mig)

God vän: (Tittar på mig)

Jag: (Tittar ner i golvet) Nämennivet. Jag...går ner i källaren så länge då.