I vår lägenhet. I helgen.
God vän: (Ger sin 8-årige son hans jacka, kramar min fru) Tack för att vi komma. Och tack för fikat!
Min fru: Det var verkligen ingenting. Tack för att ni kom!
8-åring: (Till god vän) Kan vi åka och panta nu?
God vän: Absolut gubben. Det kan vi. (Till min fru) Ja, han håller på att samla ihop pengar till en Lego-grej han vill ha. Så han fick lite pantflaskor av släkten när vi var där som bidrag, och jag lovade att vi skulle åka och panta dem.
Min fru: Men oj, varför sa ni inte det? Fredrik har ju hur mycket pantflaskor som helst!
God vän: Nej…men herregud, det var inte alls så jag me…
Min fru: Nej, verkligen! De tar upp hela vårt städskåp, och han går ALDRIG och pantar dem! Ni gör oss en tjänst om ni tar dem med er!
God vän: Jaha, okej…ja men då så. Om det inte är för mycket besvär.
Min fru: Inte alls! (Klappar 8-åring på axeln) Gå med Fredrik ut i köket så får du dem!
(8-åring och jag går, ömsesidigt oimponerade av varandra, ut i köket.)
Jag: (Öppnar städskåpet, tar ut två svarta sopsäckar) Okej. Här är de här två till att börja med…
8-åring: (Stirrar på säckarna med öppen mun)
Jag: Är det nåt fel?
8-åring: (Stammar, pekar på säckarna) Är…är…är allt det där…det där…pant?
Jag: Ja.
8-åring: (Öppnar en av säckarna, ser ut lite som om han stirrade ner i Marsellus Wallaces portfölj)
Jag: Jag har ett par säckar till i källarförrådet om du vill ha dem. Men det får du inte säga till någon i så fall.
8-åring: (Ser ut att spontanutveckla någon form av liten nervryckning i ögonvrån) Har du…ännu fler?
Jag: (Harklar mig) Nämenduvethurdetär…
8-åring: (Ser inte ut att veta exakt hur det är)
Jag: Jag…äh…du vet när man har lovat att gå ut och panta flaskorna. Och så orkar man inte. Så man sätter ner dem i källarförrådet så länge. Och så glömmer man bort dem. Och så upptäcker man inte det förrän man kommer ner med nästa säck…hur som helst: Du får dem om du håller käften om det.
8-åring: (Stirrar ner i säckarna, stirrar på mig) Hur mycket läsk dricker du egentligen?
Jag: Alltså…nämenduvet. Jag dricker väl…normalt.
8-åring: Jag har aldrig sett någon dricka så här mycket läsk.
Jag: Nähä.
8-åring: (Skakar på huvudet) Alltså du måste verkligen dricka helt SJUKT mycket läsk!!!
Jag: Jaha.
8-åring: Alltså det är inte nyttigt att dricka så här mycket läsk. Vet du det eller?
Jag: Ska du ha flaskorna eller inte?
8-åring: (Stirrar på säckarna, petar på dem som om han tror att de är någon form av hologram) Hur mycket läsk dricker du på en dag egentligen?
Jag: (Harklar mig) Alltså, det ska väl du skita i…
8-åring: Alltså man får faktiskt bara dricka läsk på helgerna. Det ser inte ut som att du bara dricker läsk på helgerna.
Jag: Har du hört talas om han som bet den hand som födde honom eller?
8-åring: Har du talas om han som drack läsk tills han dog eller?
Jag: MEN SKA DU HA FLASKORNA ELLER INTE FÖR HELVETE!!!???
(Tystnad)
(8-åring ser vettskrämd ut)
(8-åring ser ut lite som 8-åringar gör om de är på väg att börja gråta)
(Min fru och god vän kommer inrusande i köket med panik i blickarna. Stirrar på mig.)
Jag: (Slår ut med armarna) Okejokejokej. Förlåt.
Min fru: Vad håller du på med?
Jag: Nämen vafan jag kände mig lite dömd bara. Jag blev lite…defensiv.
(Tystnad. Utbyte av blickar som jag helt opartiskt upplever som en smula anklagande.)
(Jag boxar 8-åring på axeln.)
Jag: Förlåt.
8-åring: (Nickar) Lugnt.
God vän: (Ler en aning ansträngt) Ja…jo…vi ska kanske gå nu då…
8-åring: (Till mig) Får jag fortfarande säckarna i källaren eller?
Min fru: Vilka säckar i källaren?
Jag: (Till 8-åring) SA JAG INTE TILL DIG ATT HÅLLA KÄ…
(Lång, lång, lång tystnad)
Min fru: (Tittar på mig)
God vän: (Tittar på mig)
Jag: (Tittar ner i golvet) Nämennivet. Jag…går ner i källaren så länge då.