God vän: …så vi pratade om det och vi tänkte att det kanske var en bra grej, nu när man har barn och så. Har ni funderat på det?
Jag: Att skriva testamente? Nej, inte direkt.
God vän: Nej, nej, det är klart att det känns lite tidigt. Men man vet ju liksom aldrig vad som kan hända.
Jag: Okej. Men vad är det lite mer exakt ni skriver in i testamentet då?
God vän: Nej men du vet. Hur man vill ha sin begravning och så. Vad man vill ha för slags grav och vad de ska göra med kroppen och så.
Jag: Vad de ska göra med kroppen?
God vän: Ja. Om man vill bli kremerad eller om man har andra önskemål.
(Kort tystnad)
Jag: Vad finns det för alternativ till att bli kremerad?
God vän: Nej men du vet. Alltså jag har inte googlat eller så. Men man kan säkert få göra en massa saker om man nu skulle vilja.
(Kort tystnad)
Jag: (Öppnar munnen)
Min fru: Tyst nu, snälla Fredrik.
Jag: Jag har inte SAGT något!
Min fru: Nej, men jag ser på dig vad du tänker säga.
Jag: Nej, det gör du kanske inte ALLS! För jag vet vad du tror att jag tänker säga och det är FEL!
Min fru: Vad tror du att jag tror att du tänker säga då?
Jag: Du tror att jag tänker säga att jag vill att min kropp ska bli fritterad istället för kremerad. Men det var faktiskt inte alls det jag tänkte säga!!!
(Lite längre tystnad)
Min fru: Vad tänkte du säga då?
(Mer en slags sammanbiten paus)
Jag: Det spelar ingen roll nu för din grej var mycket roligare.
Min fru: Blev du sur nu?
Jag: Jag ska inte ljuga för dig. Det börjar bli JÄVLIGT irriterande att du kommer på mina skämt innan jag kommer på dem. Det börjar det.