Under signeringen på Bokmässan i Göteborg i fredags och lördags (tack alla ni som kom, tack speciellt för Nonstopkakorna, kanelbullarna, Subway-mackan, tyggiraffen nerstoppad i en Burger King-påse och alla de andra presenterna, ni vet vilka ni är) dök det, som sig bör, upp diverse önskemål om olika slags hälsningar i böckerna ifråga. Till syskon och fruar och män och föräldrar och män som hette Ove och män som hette Leif och Bertil och Jens och kvinnor som av någon statistisk omständighet som jag inte riktigt kan redogöra för påfallande ofta hette Camilla.
Så som jag antar att det är på alla signeringar. (Jag kan inte så noga göra någon empirisk slutsats, eftersom det här var min första.)
Min lite personliga favorit på hela helgen var dock en mycket fokuserad kvinna i sina absolut bästa år som stod i kön i uppskattningsvis en halvtimme i lördags, och sedan steg fram med ”En man som heter Ove” uppslagen och med myndig stämma klargjorde: ”Jag är hitskickad av min dotter!”. Sedan pekade hon mycket pedagogiskt i boken och tillade: ”Du ska skriva här, har hon sagt”.
Jag frågade vad dottern hette. Skrev det namnet. Skrev mitt eget namn under.
Kvinnan tog boken. Såg mycket, mycket, mycket skeptisk ut. Jag frågade om något var fel. Kvinnan pekade mycket bestämt i boken och svarade: ”Det skulle tydligen vara en ponny också”. Jag nickade, men hann inte svara innan hon pekade ganska hårt med fingertoppen i boken och förtydligade: ”Du hade såvitt jag förstår lovat min dotter en ponny, och det var tydligen mycket viktigt!”.
Jag nickade igen och förklarade att ja, jo, jag skrev ju förstås på min blogg att jag kunde rita ponnys till de som ville. Om man ville.
Kvinnan såg skeptisk ut igen. Tog ett djupt andetag, lite sådär som folk gör när de upplever att jag svarar på andra frågor än de som ställts. ”Det skulle vara en ponny”, sa hon, med lite utdragna vokaler som man har sådär som när man pratar med någon som man upplever möjligen har lite problem med vokalförståelsen.
Jag nickade. ”Absolut, jag ritar en ponny”, sa jag ursäktande och tog tillbaka boken.
Kvinnan la den ena handen eftertänksamt i den andra, tittade eftertänksamt på kön, tittade eftertänksamt på mig. Tippade till sist huvudet lite åt sidan och liksom kisade på mig. ”Känner min dotter och du varandra?” sa hon sedan.
”Jag vet inte”, sa jag.
Kvinnan skakade på huvudet. ”Ja, jag vet då rakt inte. Jag vet inte vem du är.”
”Okej”, sa jag.
Kvinnan pekade i boken. ”Men det var tydligen viktigt att du ritade en ponny”.
”Absolut…jag…ritar andra saker också om man vill”, svarade jag, i ett såhär i efterhand möjligen ganska ogenomtänkt försök att vara service minded.
Kvinnan såg mer än flera smulor misstänksam ut. ”Vadå för andra saker?”
”Nämenduvet, bilar och så. Någon ville ha en elefant. Jag har fått rita en del giraffer också, för jag skrev ett blogginlägg om min sons leksaksgiraff och det ä…”, började jag.
Kvinnan tippade huvudet lite på sned igen. Jag harklade mig.
”Det är en rätt…lång historia”, mumlade jag.
Kvinnan nickade sammanbitet. Tog upp sin plånbok ur handväskan och tog upp en prydligt ihopvikt papperslapp ur handväskan. Vecklade upp papperslappen så att jag såg texten på den:
Fredrik Backman.
Man som heter Ove.
Ponny.
”Man som heter Ove” var understruket en gång. ”Ponny” var understruket två gånger.
”Det ska vara en ponny”, sa kvinnan och pekade igen. Först på lappen, och sedan på boken.
Jag nickade hastigt. Ritade en ponny under mitt namn i boken. Räckte boken till kvinnan. Kvinnan tog boken. Kvinnan tittade på boken. Tittade på mig. Pekade på ponnyn. ”Är det här en ponny?” sa hon på ett sätt som avslöjade att hon inte riktigt tyckte att det såg ut som en ponny. ”Jag är inte så bra på att rita”, sa jag.
Kvinnan tittade på mig. Jag tittade på kvinnan. Vi tittade båda på ponnyn.
Till sist skakade kvinnan bara sakta på huvudet. Stoppade ner boken i väskan. Tittade utforskande på mig några sekunder. Och sa sedan: ”Ska jag hälsa min dotter något?”. Jag kliade mig lite i håret. ”Säg att vi ses på internet”, sa jag.
Kvinnan nickade mycket allvarligt. Strök omsorgsfullt ett streck över ”Fredrik Backman” på sin lapp. Vek ihop lappen. Stoppade ner den i sin väska. Tittade på mig igen. ”Jaha. Lycka till då”, sa hon och såg ut lite som om hon tänkte klappa mig på huvudet men liksom hindrade sig själv i sista sekund.
Sedan tittade hon mycket, mycket, mycket skeptiskt på människorna som stod i kön.
Och sedan gick hon.
Så, ja.
Du vet.
Jag vet inte vem du är.
Jag ville bara säga att vem du än är som fick den där boken med ponnyn av din mamma i helgen så hoppas jag att du tyckte om den.
Hälsa din mamma att jag ska öva på att rita dem till nästa år.
Spontant känns som att kvinnan kör en Saab.
ojojoj
Känns lite som att kvinnan hette Ove…
Underbar historia!!! Och tjejen som beställt boken via sin mamma : JAG ÄR AVUNDSJUK!!!
Kära Fredrik, och alla hans läsare; jag har en kompis. ‘Ock?’ tänker kanske ni. Jo, denna snubbe, en man som heter Tore, har en dröm. Han vill vinna en tävling där han får lära sig laga mat av Norges mästerkock. Tore har ingen kockutbildning. Men han är grym på att laga mat. Mycket mat, till massor av folk. Ska du gifta dig, och kocken har fått dysenteri, ja, då är det bara att ringa Tore. Han fixar femrätters til 80 pers på en liten klubbstugekök. Och särskilt är Tore grym på bacon. Det är därför jag knackar på här hos dig, Fredrik. Kan du supporta Tore i hans dröm? En matälskare till en annan? Ge honom i så fall din röst på den här länken: http://delta.jernia.no/konkurranse/post/331/tore-svanemsli
Ja, gör det allihop! Eran karma kommer att glöda!
Tore for kocksident!
hahha, jag dör lite smått av mina fnissattacker! Åh vad jag diggar dig! Kan man inte beställa en teckning av dig Fredrik, som du skickar hem till en för en slant att donera till nåt bra ändamål?
)
Vilka hängivna föräldrar det finns! Underbart!
<3
En kvinna som vet hur en ponny inte skall se ut. Lyllos henne.
Barbarella: ställ såna frågor på mailadressen istället .. lite artigare så
backmanland@hotmail.com
Och min mamma orkade inte sitta i en bil 2 timmar fram och tillbaka för att köa in på bokmässan bara för att fixa det åt mig. Förstår inte varför?? Hon har ju å andra sidan heller ingen aning om vem Fredrik är. Du får komma ned till skåne snart Fredrik så vi också kan få personliga teckningar!
Jag vill minnas att vid ett tidigare inlägg, innan bokmässan, så var det en tjej som kommenterade och sa just att hon skulle skicka sin mamma och att hon önskade sig en ponny i boken! Jag kan väl inte minnas helt totalt galet? Och ska jag leta inlägg eller plugga…?
En mamma som heter Ove!
En kvinna som heter Berit.
Måste bara säga, har läst Ove-boken och jag har aldrig skrattat och gråtit så mycket åt en bok. Det är så tråkigt att den tog slut. Har aldrig läst någon liknande bok. Den enda jag kunde komma på när jag skulle göra ett försök och förklara vad det var för typ av bok var att likna den vid ”Hundraåringen” – och det är alltså något bra menar jag.
Alltså, ponnys är faktiskt skitsvåra att rita. De har liksom många svängar på sina kroppar, och benen blir alltid för smala till kroppen. Det borde en medelålders kvinna veta.
Det vore mycket fint om du ville hjälpa mig att storma/rasa mot det faktum att Burger king sedan igår 1/10 har sojaprotein i alla sina burgare.
Med vänlig hälsning, sojaallergisk som nu inte kan nyttja NÅGON av kedjorna..
Bra att du övar på dina ponnyer. Det kommer nämligen ytterligare en Camilla och vill ha en signerad Ove-bok med en ponny. Tror inte jag kan få med mig min mor, men min mormor är pigg och gillarmän som heter Ove…
Vi ses i Helsingborg!
Ninna, jag kommer också ihåg det, vet dock inte vilket inlägg
Störtskön mamma!
Eftersom jag råkar befinna mig i Lund just nu, kan du ju komma hit och signera lite böcker! (Eller jag skulle behöva komplettera din signatur med ett konstverk, rättare sagt) och samtidigt förklara för mig varför skåningar missbrukar ordet ”där”
Haha, du skötte ju det riktigt bra!
Nu till mina frågor; När kommer du till Helsingborg för boksignering, och vart är detta?
Varsågod
Hoppas det smakade. Och tack för det du skrev i min bok.
Vad hände med att vi skulle få komma och hälsa på dig och N i Stockholm? Jag har övat på att baka min mormors ananaspaj och det börjar kännas bortslösat nu…..
Min mamma var på mässan och fick en bok signerad åt henne och en åt mig. I hennes målade du en pizzahäst. Till mig glömde hon att be om något. Lite besviken på henne blev jag allt, själv kunde jag inte komma då jag jobbade
Sanne: Om jag inte är helt fel på informationen så var det Bokia i HBG den 18/10 och Väla den 20/10. Men någon får gärna rätta mig om jag har fel
Jag ser iaf fram emot att få en ponny i min bok jag med…eller kanske en elefant
Och med det här inlägget är min kväll räddad..som jag skrattade..vilken underbar mamma att ställa upp på det =)
Jag har nu läst ut boken och räckt över den till mor min, men jag måste erkänna att det kändes som att räcka över en gammal god vän. Tack för fantastiskt fin läsning!
Underbart*2! Dels mamman och dels ”nästa år”. Du palnerar ytterligare utgivningar. Can’t wait! Fast i min bok måste du rita en bulldog, såklart!
Planerar i texten ovan… Min stavning….
Ascool mamma!
Tur att det var en modern ponny. Annars hade hon ju kunnat ta dig för en odugling!
Kristina 2: DU kan vara odugling!
En och annan empirisk slutsats kan du allt dra, men däremot blir det svårt med de kvantitativa…
Haha! Min mamma var också där. Medietant i 60-årsåldern med ljust flygigt hår och riktiga medieglasögon. Förmodligen helt klädd i svart, efter alla år på reklambyrå. Men jag fick en raff och en SAAB
Och för övrigt tyckte hon inte att du pratade skånska!
Fredrik: Ja, MINA ponnysar skall vi inte prata om. Men så sitter jag inte och ritar dem i böcker åt folk heller
”Nästa år”? Betyder det att det kommer en bok även då?
Ameh, NÄR kommer du och signerar i Sthlm egentligen? Säg inte att jag missat det! Nä, omöjligt!
Ja, snälla säg att det blir en till bok!!!
Själv fick jag en raff i ena boken och en ponny med vingar i den andra (fast min kompis tycker att det ser mer ut som en drake…)
Gissar att det kan ha varit Rebeccas mamma Berit?
Haha! Ska det vara så ska det vara!
hahaha! Läste första halvan med en klump i magen, helt övertygad om att det var min mamma, tills jag insåg att hon var där på fredagen och dessutom köpte båda böckerna
Jag tänkte bara be lite snällt om du kunde tänka dig att komma till Oslo och signera böcker?
Vet inte helt vad jag ska locka med….bästa hamburgaren ska tydligen finnas på Fiasco! Sånn, ja det var väl det
Hade ju varit toppen att få den personligt signerad, dock fick jag ju ett signerat exemplar när jag bestälde den på Bokia, o oj vad jag skrattat o gråtit om vartannat!!! Har just beställt boken om sonen oxå!!
Jag försökte för ett par dagar sedan googla fram när du skulle till Helsingborg och blev rädd, eller chockad. Nej rädd. Du är därifrån!
Jag förstår inte skånska språket alls bra och jag var jätte nervös för att be om en autograf i Göteborg sen kom det här. Jag gick aldrig in för jag vågade inte.
Men försöker samla mod för att åka till Helsingborg och be om en där, men kan du snälla prata engelska då?
Jag beställde din bok (En man som heter Ove) på Bokia bara för att få ett signerat ex, men det står ingenting i boken jag fick!!
Blev så himla besviken, för det var ju därför jag skickade efter den därifrån och jag klickade på länken där det stod att boken ska vara signerad… :-/
Önskar att jag kunde varit på bokmässan och fått den signerad där istället…
Alltså, första gången på länge jag skrattar högt åt ett blogginlägg!
Sanna: Ring Bokias kundtjänst så löser de det. Har nog blivit fel på lagret eller något.
Sorry Fredrik, jag beklagade mig igen på FB tidigare idag och såg först nu att du redan hade svarat här!
Tack, då ska jag ringa Bokia!!
Jag är en av de alla Camillor som fick sin bok signerad och jag blev även överlycklig över att du ritade en säl i min bok!
Det känns inte helt otippat att det kommer någon form av utställning av dina ponnysar, sälar och annat framöver!