Strax efter klockan 22 ikväll lämnade jag, odramatiskt och utan våldsamheter, fortet.
Det var en lång belägring men jag höll mina murar rakryggat och ärorikt. Eller åtminstone ihopkrupen i en slags halv skräddarställning och med rätt mycket cheesecakesmulor i skäggstubben.
Till slut fanns det dock sorgligt nog inget annat val än att kapitulera eftersom min fru öppnade kylskåpsdörren och hotade att slänga alla pålägg om jag inte “skärpte mig och gick och bäddade sängen igen”.
Och jag skiter i vad ni säger.
Hade de hotat Orlando Bloom med påläggen i Kingdom of Heaven så hade han också gjort det rätta.
Nu ska jag äta en macka. Och imorgon ska min son till förskolan så då är det faktiskt slut på lekandet och tramsandet. Och då tänker jag göra det som varje vuxen och ansvarsfull människa hade gjort i den här situationen.
Bygga fort på kontoret.
