Krönika

Gick som vanligt i Metro igår. Inget fuffens i övrigt.

Presstöd och understöd

Tyskland-Sverige 4-4. Det fick mig verkligen att minnas varför jag älskar fotboll. Folk älskar ju fotboll av olika anledningar. För oförutsägbarheten. För skönheten. För Erik Hamréns babyhuvudstora slipsknut. För att Zlatan kan starta ett bråk i ett tomt rum. För att Tobias Sana klipper sin frisyr i ett rum som är både tomt och släckt. Själv gillar jag den av samma anledning som jag gillar att prata om liv efter döden. Man behöver liksom aldrig erkänna att man har fel.

”Mäh! Under Lagerbäck hade vi aldrig gjort fyra mål på en halvl…”, ”Määäh! Under Lagerbäck hade vi aldrig släppt i-n fyra mål på en ha…”, ”Määääääh Hamrén är bättre matchcoach för han bytte in Kim Kä…”, MÄH! Hamrén är en köttmupp för han borde ha spelat Kim från star…”. Och på andra sidan bordet sitter en StÖl och skakar på huvudet och återgår till den allomfattande taktikanalysen ”de borde fan ha köttat mer bara”. Sverige har nio miljoner förbundskaptener och minst dubbelt så många såna där retorikexperter som kvällstidningarna ringer när politiker har hållit tal. Varenda lunchrum härifrån till Preussen är plötsligt fullt av medelålders mellanchefer som kan berätta för dig vad man tydligt kan ”utläsa” av ”Zlatans kroppsspråk”. Det är som att diskutera religion på en efterfest. Ingen behöver någonsin erkänna att de har fel för blir det fel så är det inte vårt fel utan fel på domaren och om domaren dömer efter reglerna så är det fel på reglerna. ”Men rent vetenskapligt så var ju Big Bang d…”, ”mmm jag hör vad du säger mmnäää, jag tror inte på vetenskap serru”. ”Va? Vadå tror in…”, ”Jag tror inte på vetenskap serru. Fel på reglerna va.”

Och skulle det mot förmodan inte vara fel på reglerna så är det fel på planen. När Färöarna kommer till Friends Arena nästa år borde vi låta intendenten på Moderna Museet jobba som planskötare. Färöarna bara ”men…vafan…ni har ju bara klippt den halvan av planen som Sverige ska anfalla på! Och i ert straffområde har ni anlagt nån jävla japansk trädgård och ett dussin enbärsbuskar figurklippta till Klas Ingesson-silhuetter…”. Och intendenten bara ”Det är konstgräs. Det är inte meningen att ni ska förstå”. Eller så gör vi som Polen när England kom dit för att spela match i tisdags och Polen hade glömt stänga taket till arenan när det regnade så de fick skjuta upp matchen. Sure, Polen, sure. ”Glömt”. Jag ”glömmer” också stänga solluckan i vår Hyundai natten innan lönehelg på Ikea. Oel ngati kameie, som man säger i Avatar. I see you, Polen.

Det är därför jag gillar fotboll. Det viktiga är inte vem som vinner det viktiga är att aldrig behöva erkänna att man har fel. Det är därför alla är emot målkameror.

Med målkameror skulle ju vilken jävla lallare som helst kunna ha rätt om fotboll.

Veckans +
Fotbollens reglering
Politikerna kan till exempel göra som med privata vårdföretag och förbjuda vinster. Om alla matcher slutar oavgjort så blir liksom ingen typ sur och då blir det liksom typ mindre huliganism. 

Veckans –
Pär Mårts avreglering
Halva den här krönikan borde ju ha handlat om ishockey för där har vi ju fler mästerskapsmedaljer. Eller…vänta nu…i så fall borde ju hela den här krönikan ha handlat om simning. Eller…vänta nu…i så fall borde ju he…