Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Krönikan i Residence

 |  Publicerad 2012-02-14 14:04  |  Lästid: 3 minuter

Några av er minns kanske att jag skrev en krönika för inredningsmagasinet Residence den här månaden. Den handlade nu kanske inte så mycket om inredning för att vara i ett inredningsmagasin, förstås, men det är ju lite grundprincipen när man anlitar mig att man konsekvent aldrig får det man betalar för. Hur som helst: De på alla vis goda och hyggliga människorna som jobbar på Residence har nu varit generösa nog att låta mig lägga upp krönikan även här. Nya numret (med den här krönikan i) ligger dock ute i affärerna en vecka till. Jag tycker att ni, om ni har möjlighet, ska köpa ett ex. Den görs av väldigt bra folk med väldigt mycket kärlek. Den är värd det.

Din skit är min skit och min skit säljer vi på Blocket

Så, kära hustru. Jag vet inte om du kommer ihåg Ikea. Det var en löningssöndag i september, ungefär 6000 grader varmt och jag höll den yxfulaste taklampa jag någonsin sett i famnen. United slog City med 4-3 i hela säsongens bästa match den dagen. Jag missade den. Och en tjock tant som luktade mintsnus körde på mitt smalben med sin vagn med flit för att jag gick mot pilarna inne på köksavdelningen.

Jag insåg den dagen att ett äktenskap handlar mycket om skit. Din skit. Vår skit. Det av min skit som lades ut på internet och blev någon annans skit. Jag saknar den skiten. Som min bruna skinnsoffa. Det var en soffa att ta med sig ut i krig. Skinnet i dynorna var så nött att när min polare Ante somnade full i den med en cigarett i munnen så släckte soffan den själv. Jag skulle vilja se den här katalogsoffan vi har nu klara av det.

Vårt första bråk handlade om skit. Den på golvet i min lägenhet. Och i vasken i köket. Och i den där hockeytrunken i sovrummet som du snubblade över så att du slog pannan i dörrkarmen. Några av de fulaste orden jag hört komma ur din mun kom den morgonen. Sedan sa du att min lägenhet såg ut som om jag gjorde inbrott hos mig själv varje kväll.

Några månader senare köpte vi vårt första gemensamma hem. Din skit blev vår skit och min skit hamnade i källarförrådet. Tills vår skit byttes ut mot ny skit och min skit hamnade på Blocket. Killen som hämtade min soffa hade långt hår och Arsenaltröja. Det enda från mitt liv som följde med in i vårt liv var ett köksbord och tre samurajstatyer som jag köpte i Thailand när jag var 20. Och nu byter du plats på all annan skit så att jag aldrig hittar den, och när jag frågar var den är så himlar du med ögonen och frågar ”vad skulle du göra utan mig?”. Tja, älskling, till att börja med skulle jag hitta osthyveln eftersom den skulle ligga där jag hade lagt den. Ibland gör du mig så frustrerad att jag nog hade slagit sönder något om det inte hade varit för att jag inte är riktigt säker på vilka av grejerna hemma hos oss som är svindyra.

Men det tog mig ett och ett halvt år att inse att du verkligen avskydde de där samurajerna. Jag frågade varför du inte sagt något, och du sa att första gången du åt middag hemma hos mig hade jag berättat att en av mina bästa vänner dog samma år som jag åkte till Thailand. Han gillade samurajer. Du kom ihåg det.

Den hösten åkte vi till Barcelona och jag gick ner på knä och bad dig att aldrig bli så arg på någon annan man för att han äter syltmackor i nya soffan som du blir på mig.

Så, kära hustru. Jag vet inte om du kommer ihåg Ikea. Du väckte mig den morgonen och jag frågade varför du skrek och du slog mig i pannan med ett litet plaströr. Den förmiddagen bar jag ner samurajstatyerna i källarförrådet, och vi åkte till Ikea för att försöka lista ut hur man gör om ett gästrum till ett barnrum.

Jag vill bara att du ska veta att det var den bästa söndagen i mitt liv. Och att jag inte skulle byta en evighet av någon annans skit mot en enda dag med din.

Eller hans.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:07