Fru: Köpte du ingefära?
Jag: (Pekar på köksbänken, möjligtvis en smula oproportionerligt nöjd med mig själv) Jaaa! Där!
Fru: Varför låter du sådär?
Jag: För du trodde inte ens att jag visste vad ingefära ÄR. (Pekar möjligen, möjligen lite onödigt dramatiskt) Men det v-e-t jag. För den är d-ä-r!
Fru: (Med den skeptiska tonen) Huuur…mycket ingefära köpte du, exakt, älskling?
Jag: En!
Fru: En vad?
Jag: En…bit.
Fru: (Håller upp biten) Det här är typ ett kilo ingefära.
Jag: Det var stora bitar.
Fru: Varför bröt du inte av en liten bit?
Jag: Det kan man ju för fan inte göra!
(Tystnad)
Jag: Kan man det?
Fru: Du har aldrig köpt ingefära förut va?
Jag: Det är för fan klart att jag har köpt ingefära förut!!!
(Tystnad)
Jag: Okej jag har kanske inte köpt jättemycket ingefära jätteofta förut.
Fru: Man bryter av en liten bit.
Jag: Jag trodde att det var portionsförpackat.
Fru: De är ju inte förpackade. De ligger löst.
Jag: De har skal. Det är en sorts förpackning. Och jag visste inte hur mycket du behövde.
Fru: (Viftar med biten, skrattar) Vad trodde du att jag behövde typ ett kilo ingefära till?
Jag: Vad man nu har ingefära till!!!
(Tystnad)
Fru: (Nickar på ett sätt som faktiskt inte ser helt och håller uppriktigt ut) Som till exempel vadå?
Jag: Ingefärsjuice eller ingefärspaj eller ingefärsmos eller vad fan man nu använder det till.
Fru: Vet du ens vad ingefära är Fredrik?
Jag: JAAAA!!!
(Tystnad)
Jag: Okej jag vet inte exakt vad det är.
(Tystnad)
Jag: Okej jag har ingen aning.
