Telefonsamtal.
Fru: Hej. Jag är i affären.
Jag: Okej.
Fru: Jag tänkte köpa en tårta till ikväll.
Jag: Tårta?
Fru: Ja.
Jag: Bara sådär?
Fru: Ja. För att fira dina böcker.
Jag: Åh. BÖCKERNA ja.
(Tystnad)
Jag: Jag trodde att det var nåt slags trick.
Fru: (Andetag) Okej, men jag står hör nu oc…
Jag: Vad för slags tårta?
Fru: (Andetag/suck) Det är det jag ringer för att fråga.
Jag: Får jag välja vad jag vill?
Fru: Ja, visst, de har till exe…
Jag: Cheesecake.
Fru: Va?
Jag: Cheesecake.
Fru: De har inte cheesecake.
Jag: Då får jag inte välja vad jag vill.
Fru: Jag menade vad du vill av alternativen som de har här.
Jag: Är ett av de alternativen cheesecake?
Fru: Nej.
Jag: Jag bara menar att då får jag ju inte välja vad jag vill. För om jag hade fått välja vad jag vill så hade jag tagit cheesecake.
(Tystnad)
Jag: Alltså. Du vet. Visst, det är klart att det säkert finns en massa andra alternativ. Men nu hann jag liksom ställa in mig på cheesecake. Nu är jag liksom i den mindseten. Cheesecake-mindseten.
(Tystnad)
Jag: Du vet…frågan blev liksom felställd.
(Tystnad)
Jag: Så det var bara det jag menade liksom.
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Kommer det här påverka mina chanser att få tårta?
(Längre tystnad)
Jag: Det känns lite som att det kommer påverka mina chanser.