Let the bodies hit the floor

I någon form av fotbutik.

Jag: Jag behöver någonting för mina fötter.

Kassörska: Något speciellt du är ute efter?

Min fru: Något starkt. Gärna något frätande.

Kassörska: (Ser inte helt och hållet klar ut över direktivet)

Jag: (Nickar pedagogiskt mot min fru) Jag får en del kritik för mina fötters skick och tillstånd av min fru här, kan man säga. De är lite hårda och sträva, tydligen.

Kassörska: Använder du fotfil regelbundet?

Jag: Ja. Men det verkar inte hjälpa så mycket, tydligen.

Kassörska: Inte?

Min fru: (Lite onödigt upprört, faktiskt) Det enda som kommer hjälpa nu är antingen syra eller att vi amputerar bort hans trampdynor. Ibland råkar jag röra en av dem med min fot när vi sover och det känns som om någon har kastat en igelkott på dig!

Kassörska: (Ler)

Jag: (Till kassörska) Hon överdriver. Du vet. Gravida, liksom. Hetsar upp sig.

Kassörska: (Ler inte)

Min fru: (Till kassörska) När han är trött på morgnarna och inte lyfter på fötterna ordentligt så repar han parkettgolvet. Har ni något som funkar mot det, eller?

Kassörska: (Ser fundersam ut en stund. En lite för lång stund.)

Jag: Du tänker säga "skilsmässa" nu, eller hur?