icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 28 februari 2013 13.02

Lite kort om såsnachossallad, bara.

Nå. Eftersom det nu uppstod vissa frågeställningar runt de senaste två inläggen i den här bloggen angående exakt hur man bäst ska använda sig av sås, vill jag bara som hastigast förtydliga att jag alltså använder sås när jag gör varma mackor. Det går säkert bra att använda den i till exempel sallad eller så också men jag är fostrad i den kulinariska skola som säger att en sallad egentligen bara är en macka som inte är färdig, och jag tycker att man ska slutföra det man har påbörjat cause mama didn’t raise no quitter liksom, så jag håller mig till mackor.

Men visst, jag är liksom inte fanatisk på något sätt. I händelse av extrem nödsituation, det kan ju till exempel utbryta ett sista förödande kärnvapenkrig som ödelägger jorden och lämnar spillrorna av mänskligheten att irra runt i en apokalyptisk öken, kan absolut undantag för själva brödet medges. Det kan ju till exempel vara så att allt bröd dog i kärnvapenkriget. Och i så fall kan man kanske göra en sallad, då. Om det handlar om mänsklighetens överlevnad och så vidare.

Och i så fall tycker jag att man ska använda ganska mycket sås. Och ganska mycket ost. Och som jag nämnde i kommentarsfältet under ett av de föregående inläggen så tycker jag att det perfekta verktyget för att tillaga en ordentlig sallad i är en ordentlig smörgåsgrill. Och visst, det kommer alltid finnas några rättshaverister därute som kommer börja härja om att ”mjäähää! Var skaru få smörgåsgrillen ifrånrå!? Va?”. De små liven. Men ni och jag begriper ju bättre, eftersom det kommer finnas smörgåsgrill efter kärnvapenapokalypsen eftersom precis när kärnvapenapokalypsen sätter igång och de sista överlevande människorna flyr ner i skyddsrummen så kommer någon vråla ”skynda er! Ta bara med det viktigaste!”. Och smörgåsgrill är det viktigaste. Så fuck you, liksom. Det kommer finnas smörgåsgrill.

Och om man nu ska göra en sallad i en smörgåsgrill så tycker jag gott att man kan börja med grönsaker. Till exempel lök, som är en grönsak. Jag gillar rostad lök, men det kan man säkert göra som man vill med. Om man tar vanlig lök kan man säkert bara låta den ligga lite längre i smörgåsgrillen. Sen brukar jag börja min sallad med en ordentlig grund av kanske två-tre sorters ost som smälter bra. Det är bara att lägga den direkt på järnet i smörgåsgrillen, vi känner ju varandra, liksom. Det behöver inte vara så himla formellt då, tycker jag. Och när osten börjar bubbla som kanske sjätte-sjunde gradens brännskada ungefär så häller jag på lagom mängd sås. Och sen ganska mycket rostad lök. Och sen lite riven skinka eller bacon eller rostbiff eller lite lammfärs eller valfritt annat Disney Channel-karaktär-relaterat pålägg. För det är viktigt att ha lite protein i sin sallad också. Och sen mer ost och mer sås. Och sen lite mer ost. Och lite beroende på smak och preferens kan man strunta i att ha på mer ost efter det, men jag brukar lägga på lite extra för better safe than sorry brukar jag tänka.

Och sen smäller man bara ihop smörgåsgrillen och väntar tills det börjar lukta lite bränt och personen man delar bostad med kommer ut och hotar med skilsmässa, ungefär. Och då öppnar man locket och kollar lite, och om inte salladen har bränt ihop till en sammanhängande massa då så kan det vara så att man behöver mer ost. I så fall kan man slänga in mer ost. Och sen väntar man lite till. Salladen ska när den är färdig se ut lite som om man kanske tänker sig att en korv har varit på en all-you-can-eat-ostbuffé och på vägen hem råkar korven av misstag trilla ner i en marschall och börjar brinna och då är det en rådig medborgare med stort civilkurage som ser det och genast släcker korven genom att köra över den med sin bil, och om man tänker sig konsistensen och texturen på framdäcket på den bilen strax efteråt då så är det ungefär där man ska befinna sig om salladen ska bli riktigt bra.

Eller så kan man tänka sig att en människa helt och hållet gjord av ost har fastnat med handen i smörgåsgrillen. Det funkar också som riktmärke.

Jag personligen gillar att lyfta hela salladen i ett stycke ur smörgåsgrillen när den är färdigbränd, och sedan bryta den i mindre bitar och doppa i mer sås och kanske lite mer rostad lök. Som en slags såsnachos.

Tyvärr kan jag inte visa exakt hur det går till eftersom jag, som bloggen avhandlat som hastigast tidigare, hade en smörgåsgrillsrelaterad experimentincident i början av min frus och mitt äktenskap och jag har så att säga varit på en icke tidsdefinierad smörgåsgrillstimeout sedan dess.

Men det är inte så noga hur man gör, egentligen. Jag tycker att en sallad är väldigt mycket en smaksak, faktiskt. Det viktiga är bara, som i all matlagning, att man inte fuskar med basingredienserna. Och att man inte snålar med osten. Man får inte ta osten med sig in i himlen, brukar jag säga.

Ja. Det var bara det.

Jag ska äta lunch nu.

Annons

19 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons