Livet. Så som det har blivit.

Så jag skulle lägga min son. För jag har beslutat att vi ska börja med rutiner i det här hemmet, för jag har fått lära mig att man ska göra det i den här åldern för annars, ja jag vet inte. Annars händer dåliga grejer med nånting och det är dåligt och så är det bara. De säger det på internet. Hur som helst, vi började runt klockan halv åtta. Och då ville min son att jag skulle läsa en bok. För ungar har en massa såna konstiga idéer när de ska sova. Jag föreslog att vi skulle kolla en film i iPaden bara men ungar ska ju alltid vara så himla fina i kanten och hålla på.

Så jag läste den här boken:

Det var förstås inga större problem inledningsvis. Vanligt räjserbil. Ingen flodbil, liksom. Det är det ju inte. Men den är säkert helt okej om man gillar den typen.

Och sen en helt vanlig wiouwiou-il. Framgår ej huruvida det finns rumpvärme även i baksätet.

Tyvärr kom vi sedan till den här bilen.

Och sen bråkade min son och jag i ungefär 90 minuter om vems fel det var att den där kaklådan till vänster hade hamnat på marken. Och i slutet blev det en del rätt hårda ord och lite hetsigt tonläge. Och sen fick vi vara i varsitt rum ett tag och lugna ner oss.

Och nu är klockan snart halv tolv och vi sitter i köket och äter kakor.

Och visst. Det kanske inte är Ferbers sömnmetod, direkt. Det är det kanske inte.

Men jag gör för fan så gott jag kan här.