Livets vändpunkter. De kommer snabbare än man tror.

En god vän till mig som har tonårsbarn har förklarat för mig vilken djupt existentiell upplevelse det var för honom den dag hans äldsta son kom hem från skolan och bad om sin pappas hjälp med en läxuppgift, och pappan insåg att han inte begrep någonting som stod i boken. Det var i högstadiet. Kemi. Min vän berättar hur det rymdes ett ogripbart vemod i den stunden, inte bara för att han för första gången på allvar blev tvungen att erkänna för sig själv att hans barn nu officiellt var smartare än han själv men även för att han insåg att hans barn nu var mer vuxna än de var barn.

Det är en vändpunkt i livet. Min vän säger att alla föräldrar har dem. Det där när man inser att ens barn har lärt sig allt man själv hade att lära dem. Att man bara är en passagerare nu.

För somliga är det lite för avancerad kemi i en lärobok på högstadienivå.

Jag hade väl tänkt att det var ungefär så det skulle bli för mig också.

Men, ja. Nu hände det alltså idag istället. På den där jävla banan med magneterna i Cut the Rope 2 på iPad. Så nu spelar han med sin mamma istället.

Om vi inte fortsätter skaffa barn vart tredje år kommer den här barndomen bli förbannat ensam rent intellektuellt för min del.