Ljus och fräsch

Eftersom både fru och barn har varit ute och roat sig på egna håll idag (fru på spa, barn i ett bollhav någonstans med sin morfar) bjöd jag hem min vän E under eftermiddagen för att äta chili cheese och titta på fotboll.

Och eftersom min vän E röker cigaretter i en frekvens som hade fått karaktärer i en Quentin Tarrantino-film att fejkhosta lite demonstrativt tillbringade han en stor del av tiden här på vår balkong.

Efter tredje cigaretten kom han in och frågade varför jag inte tagit ner julbelysningen än. Jag svarade att jag inte haft tid.

Efter femte eller sjätte cigaretten eller så kom han in igen och såg ut som om det liksom kliade lite på honom på den där punkten mellan nacken och ryggslutet som man bara precis, precis inte kan nå med fingertopparna och klia på oavsett från vilket håll man försöker sträcka armen. Och sedan ifrågasatte han huruvida jag var medveten eller inte om att det snart är april.

Jag informerade honom om att det är jag.

Han såg inte ut att anse att detta var svar på hans fråga.

Vi tittade på andra halvlek. Han gick ut och rökte igen.

Efter ett dussin eller så cigaretter steg han in i vardagsrummet, ganska bestämt, tittade på mig och utbrast "nej, men ALLVARLIGT nu!!!!".

Och då sa jag "va?". Och då såg han lite ut som om han tänkte dunka antingen mitt eller sitt huvud ganska hårt i väggen.

Sen gick jag och gjorde kaffe. Och när jag kom tillbaka hade E:s cirklar tydligen rubbats så in i helvete av åsynen av plastgransrisprydda ljusgirlanger i vårsol att han tagit ner, nystat upp och buntat samman alltihop på balkonggolvet.

Han såg oerhört, oerhört, oerhört frustrerad ut. Lite sådär som man kanske gör när man försöker räkna ut avancerad algebra samtidigt som någon precis bredvid en försöker äta upp det sista av sin spagettisås genom att om och om igen skrapa sin gaffel över en djup porslinstallrik.

Och ja.

Jag skämdes förstås väldigt mycket.

Jag hade, helt uppriktigt, ingen aning om att min vän E led av den här sortens allvarliga tvångstankar.

Hade jag vetat det hade jag bjudit hit honom redan i januari när min fru sa till mig att ta ner belysningen första gången.

Av en ren händelse har balkongbelysningen här på bilden rullat ihop sig själv i exakt samma position som min kropp instinktivt rullar ihop sig själv varje gång någon säger till mig att sätta upp eller ta ner balkongbelysningen.