Location. Location. Location.

Min sons förskola har en väldigt stor gård som barnen kan leka på när de är utomhus. På den här gården står ganska många träd. I ett av träden, har det visat sig, flyttade det in en ekorre under jullovet. Den visste förstås förmodligen inte att trädet den hade valt stod på en förskola då. Den tänkte väl, som vi alla gör, att det här verkade ju faktiskt vara ett riktigt fynd på en annars rätt lågintensiv bomarknad så här års. Bra kommunikationer. Ljust och fräscht. Högt i tak. Nära till stadens puls men samtidigt i ett lugnt och skönt område.

Den gick förmodligen och la sig för tio dagar sen eller så med känslan av att ha flyttat till en sömnig förort. Och sedan började förskoleterminen efter nyår. Och så vaknade den på fucking Roskildefestivalen.

Jag stod och tittade på den idag när den satt högst upp i trädet medan sex dussin tvååringar stod längst ner och vinkade frenetiskt åt den. Det var lite som att se en ensam kille sitta ovanpå en baja-maja på bargatan i Magaluf medan fyrtio tequilastinna engelska fotbollshuliganer gungade den fram och tillbaka och skrek språkliga variationer på “wanker”.

Jag vill alltså inte på något sätt alls bagatellisera situationen för bostadsrättsföreningen i Saltsjöbaden som fick ett tvärbanetåg fickparkerat på gästtoaletten häromdagen.

Men vad det gäller chockdevalverat fastighetsvärde senaste veckan så är de nog faktiskt bara tvåa i länet.