Lördag morgon

Ja. Jo. Visst.

Om jag går runt i lägenheten och letar efter mina bilnycklar. Och under tiden inte märker att min ett och ett halvt-årige son går ut genom den öppna dörren, traskar genom trapphuset, och sträcker sig upp och ringer på hos grannen.

Och grannen, som är en singelman i 30-årsåldern, öppnar dörren och ser hyggligt bakfull ut.

Och bakom honom i hans hall står en några år yngre kvinna med ganska rufsigt hår och den där sortens kläder som eventuellt skvallrar om att när hon tog ut dem ur sin garderob igår så planerade hon aningen mer för taxiresor fredag kväll än tunnelbaneresor lördag morgon.

Och min granne och den några år yngre kvinnan tittar mycket länge på min son. Och han flinar mycket nöjt tillbaka och räcker fram en blå gosedjurselefant till min granne.

Ja, då finns det säkert hur många fyndiga saker som helst som jag borde ha sagt.

Och jo, jag borde säkert ha kommit på en mycket skarpare replik

Men att stryka upp bakom min son, titta på min granne, och mumla "I am the ghost of christmases to come, Joakim".

Jag tycker ändå att det var godkänt.