Män är från Skåne, kvinnor är från Teheran. En bloggserie i okänt antal delar.

På förskolans infoträff igår kväll.

Min fru: (Tittar på en tavla där det står “De här språken talas på vår förskola”)

Förskolelärare: (Tittar glatt på Neda) Åh, talar ni flera språk hemma?

Min fru: (Nickar) Ja. Ja, det får man nog säga att vi gör.

Förskolelärare: Vad roligt! Då får vi sätta upp ett till språk här! Var kommer du ifrån?

Min fru: Jag? Jag är född i Iran.

Jag: (Pekar på tavlan) Jaja, men farsi står ju redan här. Så det behöver ni inte sätta upp.

(Förskolelärare tittar oförstående på mig. Min fru tittar på mig, skakar på huvudet.)

Jag: Du menar att de ska sätta upp "skånska", eller hur?

(Min fru vänder sig om och går in i ett annat rum.)

Jag: (Tittar på förskolelärare, harklar mig) Hon menar skånska. Hon skojar.

(Tystnad. Förskolelärare ler mot mig med blank blick. Nickar tveksamt.)

Jag: Men GE HIT PENNJÄVELN då så skriver jag upp skiten!!!