Män som heter Kjell

Idag var jag ute och köpte lite sladd igen, i min lokala datorbutik. (Det är alltså, för intresserade läsare, inte samma butik som jag var ute och köpte sladd i häromdagen, utan en annan, som har sladdar i andra färger än vitt.)

När man är ute och köper sladd träffar man faktiskt överraskande få män som heter Ove (främst eftersom Saab inte tillverkar sladdar). Man träffar inte heller speciellt många män som heter Bengt (eftersom BMW inte heller gör det).

Män man däremot träffar på i överflöd är män som heter Kjell.

Män som heter Kjell är inte alls olika män som heter Ove. Men de är i runda slängar 15 år yngre. Alltså i 40-årsåldern. De är kort och gott män som heter Ove in training. Och som alla män in training för olika uppgifter här i livet (läkarkandidater, polisaspiranter, mellanchefer på IT-företag) är män som heter Kjell män som alltid måste överkompensera lite. Hävda sig lite. Markera lite.

Idag stod det en man som hette Kjell framför mig i kön på datorbutiken.

Kjell: (Slänger demonstrativt kartong på disken) Jag vill ha den här externa hårddisken!

Expedit: (Vänligt) Självklart! Annars har vi ju kampanjpris på den som är dubbelt så stor, den kostar bara 100 kronor mer.

(Kjell tittar sig för två sekunder lite förvirrat omkring, upptäcker att kön iakttar Kjell, överväger kanske att ta expeditens helt odiskutabelt väldigt generösa erbjudande, men inser att detta skulle kunna få de fyra totala främlingar i kön att överväga att Kjell inte vet vad fan Kjell håller på med. Att Kjell potentiellt skulle kunna vara den typen av man som stiger in i en datorbutik utan att veta exakt vad Kjell vill ha. Hur skulle det se ut? Va? VA?)

Kjell: (Spänner ögonen i expediten, knackar demonstrativt på kartongen på disken) Jaha. Men jag vill ha den här. Okej?

Expedit: (Nickar vänligt) Okej. Självklart. Kort eller kontant?

Kjell: (Kort hånskratt, som för att säga ”kontant? Ser jag ut som en etnisk minoritet eller?”) Kort.

Expedit: (Nickar vänligt) Då går det bra att dra det där i maskinen.

Kjell: (Drar kort) Det funkar inte.

Expedit: Inte?

Kjell: Nej. Det är fel på din maskin.

Expedit: Nej…alltså…det är ju massor av kunder som har använt den hela dagen.

Kjell: Jaha? Men nu är den i alla fall trasig.

Expedit: (Nickar förstående) Självklart. Men…det kan inte vara så att det är fel på ditt kort då?

Kjell: (Tittar förnärmat på expedit) Det är inget fel på mitt kort. Det ska du ha klart för dig!

(Expedit tittar på Kjell och vill helt uppenbart säga ”lugna ner dig för fan, jag har inte ifrågasatt din förmåga att få erektion, jag sa för helvete bara att ditt kreditkort kanske inte fungerade)

Expedit: Har du provat att rengöra chippet lite? Ibland hjälper det…

Kjell: Det är inget fel på mitt kort säger jag ju!

Expedit: Okej.

(Tystnad)

Kjell: (Planterar sina bruna skor bredbent i golvet, sätter demonstrativt ner båda handflatorna i disken och lägger sin vikt mot den, spänner blicken i expediten) Jaha? Hur. Hade. Du. Tänkt. Lösa. Det. Här. Då?

(Tystnad)

Expedit: Ja, alltså…det kan jag inte.

Kjell: (Kort hånskratt, utbyte av blick med resten av kön för att få medhåll) Du kan väl dra det manuellt? För fan.

Expedit: Nej, tyvärr kan jag inte det.

Kjell: (På alla sätt utan medhåll från resten av kön) Nähä, det kan de på ICA.

Expedit: (Nickar instämmande) Ja. Men det här är inte en ICA-butik.

(Tystnad)

Expedit: Men då kanske det här alltså har hänt tidigare?

Kjell: Va?

Expedit: Det här med att kortet inte funkar, tänkte jag. Eftersom du har dragit det manuellt på ICA…

Kjell: (Kort, lite nervöst, skratt) Det sa jag väl för fan inte!!! Jag sa bara att de KAN dra det manuellt där!

Expedit: (Nickar förstående) Självklart.

(Tystnad)

Expedit: Men du kanske kan gå och ta ut pengar i en bankomat?

Kjell: (Himlar med ögonen, tittar teatraliskt upp i taket, böjer sig fram mot disken lite som om han höll på att stretcha ljumskarna och tittar ner i golvet. Suckar djupt.) Ja-HA? Och var finns det en BANKOMAT då?

Expedit: Det finns en bara lite längre ner här på gatan.

Kjell: Hur långt då?

Expedit: Förlåt?

Kjell: (Lutar sig fram över disken) Hur långt är det till bankomaten?

Expedit: Ja…alltså…det vet jag inte riktigt…

Kjell: (Slår ut med armarna lite som om han var advokat i en domstol) 100 meter? 500 meter? Det är ju en viss skillnad, skulle du inte vilja hålla med om det?

Expedit: (Tittar på resten av kön) Förlåt…är det någon som vet hur långt det är till bankomaten?

Man bakom mig i kön: (Obeskrivligt trött) Det är 300 meter. Det kommer ta dig en minut att gå.

Kjell: (Bredbent, men händerna upproriskt i sidorna) En minut?

Man bakom mig i kön: (Som om han funderar på att försöka slå sig själv till döds med Kjells externa hårddisk) Ja. En minut.

Kjell: (Kommer av sig lite) Jaha…ja…då så…

(Tystnad)

Kjell: (Inser att han ser lite förvirrad ut, och att alla i butiken tycker att han är en jävla köttmupp. Kompenserar genast detta genom att bli barsk i tonen och hötta hotfullt med pekfingret mot expediten) Ja-HA! Men då går jag förbi kön när jag kommer tillbaka!!!

Expedit: Eh…okej.

Kjell: (Nickar argt) Just det! (Tittar skeptiskt på mannen bakom mig i kön) En minut säger du?

Man bakom mig i kön: (Som om han nu ändrat sig, och istället funderar på att slå ihjäl Kjell med Kjells externa hårddisk.) En. Jävla. Minut.

(Kjell nickar argt igen. Vänder på klacken och marscherar ut genom dörren. Snubblar lite på dörrmattan. Tittar upp. Ser att jag står och ler.)

Kjell: Och vad fan skrattar du åt då?

Jag: Dig.

(Tystnad)

Kjell: Jaha! Ja men DÅ SÅ!

(Kjell går ut på gatan, smäller demonstrativt igen dörren efter sig. Tyvärr är det den självdämpande sorten som hur hårt man än slänger igen den ändå stänger sig själv obeskrivligt långsamt.)

Expedit: (Harklar sig) Jaha, okej…jag kan ta nästa kund då!

Jag: Det är jag.

Expedit: Och vad kan jag hjälpa dig med?

Jag: Jag skulle vilja ha en sladd.

Expedit: Jaha. Vilken sorts sladd?

Jag: Vad har du?

Man bakom mig i kön: (Med ansiktet begravt i sina vantar) He-rre-gud.