Började blöda näsblod imorse. Gör ofta det när jag är förkyld. Låg i soffan i tjugo minuter, medan min son dansade riverdance på min bröstkorg, tills det slutade.
Gick till förskolan.
Halvvägs dit började det igen. Som om någon satte på en badkarskran. Stod där mitt på trottoaren, med hela kroppen bakåtlutad som en inverterad backhoppare, med barnvagnen i ena handen och en blodig vante tryckt mot näsan i den andra. Som en mycket misslyckad limbodansare.
Till sist stannade en småbarnsmamma och gav mig två paket näsdukar. När jag kom fram till förskolan hade jag blod i hela ansiktet. Gav eventuellt två av min sons förskolekamrater trauman för livet.
Lämnade min son till personalen. De visade in mig i tvättrummet. Jag tvättade mig. Lyckades få stopp på blodflödet.
Tittade på min tröja. Insåg plötsligt att jag lyckats blöda hela morgonen utan att få så mycket som ett rött stänk på den. Kände mig mycket nöjd. Tittade mig i spegeln. Tänkte “äsch, det här gick ju trots alla ganska bra!”.
Sen nös jag i kapprummet.
Måndag.