Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.
Annons

Min dialekt flyger söderut på vintern. Tydligen.

Fredrik Backman
Dela (147)
Tweeta
Annons

Först av allt: Jag pratar inte speciellt bred skånska.

Annons

Jag vet att vi har haft den här diskussionen förut och jag upplever faktiskt ganska kollektivt från de av er läsare som har träffat mig att vi har nått en på alla sätt vänskaplig konsensus om att jag möjligen inte pratar klassisk rikssvenska men att jag faktiskt inte heller direkt pratar den starka dialekt som man associerar till män med keps i chipsreklam från 90-talet. Jag pratar skånska, men folk förstår oftast vad jag säger ändå. Även när jag inte befinner mig i Skåne. Det är vad jag tänker hävda så det är vad jag tänka påstå. Min fru kommer försöka hävda och påstå något annat men det beror på att hon har fel.

Det kan MÖJLIGEN vara så att min skånska skalas av en hel del när jag befinner mig i Stockholm tillräckligt länge i sträck för att inte direkt komma i kontakt med andra skåningar så värst mycket (vilket i Stockholm visserligen förutsätter att man inte åker till Södermalm eftersom det bor fler skåningar där än det gör i Skåne). Och det kan KANSKE vara så att min skånska likvärdigt accelereras och förstärks en aning så fort jag besöker Skåne. Eller pratar med en barndomsvän i telefon. Eller ser barnprogrammet Amigo Grande. Det är i alla fall vad min fru påstår, för när något av det har hänt så förstår hon tydligen inte vad jag säger i flera dagar efteråt om vi inte befinner oss i samma rum och jag är vänd rakt mot henne när jag pratar.

Jag träffade en psykolog en gång och hon påstod att det ofta är vanligt hos en viss ”personlighetstyp” att anpassa sin dialekt efter sin närmaste omgivnings dialekter för att passa in bättre. Jag frågade om hon med ”personlighetstyp” menade till exempel en exceptionellt språkbegåvad personlighetstyp som kanske eller kanske inte skulle kunna beskrivas som lite av ett socialt geni, men då skrattade hon bara ganska onödigt länge och sa att hon mer menade ”en ganska ängslig personlighetstyp som har ett på gränsen till sjukligt behov av att bli bekräftad och omtyckt av främlingar”.

Jag tror inte att hon var psykolog på riktigt. Fula skor hade hon också.

Hur som helst: Jag pratar inte extremt bred skånska. Jag vill bara göra det klart.

Visst, det kan möjligen eventuellt kanske händelsevis ha varit så att jag på julaftons förmiddag pratade i telefon med två goda vänner från den svenska sydkusten. Och helgen före det signerade jag böcker i Löddeköpinge och sedan sov jag över hos min vän R i Helsingborg. Och vi drack whisky. Och ingen har någonsin beskyllt min vän R för att prata skånska smalare än en sexfilig motorväg när han dricker whisky. Och jag gillar min vän R. Han är min bästa vän. Så om jag nu har ett behov av att bli omtyckt och bekräftad av någon så är det väl av honom. Så det k-a-n väl säkert vara så att min skånska när jag kom tillbaka norrut var en a-n-i-n-g mer i slag än vanligt på julafton. Det kan det kanske.

Min fru var i samma rum som jag väldigt ofta när jag pratade med henne, det var hon. Och när jag skulle hämta paket på Ica och skulle läsa upp paketnumret så bad personalen att få titta på sms:et direkt i displayen på min mobiltelefon. Men det behöver inte betyda något. Det var ganska högljutt i butiken. Och det var minusgrader ute så jag hade kalla läppar.

Och jag vill bara göra jävligt klart här att mina egna barn tittade på hela Kalle Anka och hans vänner på julafton. De gnällde över att ”det här är ju bara trailers!” men de tittade på HELA programmet, och de verkade inte rädda en enda gång. Min fru kan säga att ”jamen du kan ju inte räkna dina egna barn de lyssnar ju ändå aldrig på dig” hur mycket hon vill, jag tänker banne mig ändå inte ta på mig hela skulden för det här.

Så.

Det var andra barn här på julafton, visst. Och några av dem vägrade titta på Kalle Anka och hans vänner, absolut. Och det hände direkt efter att jag hade pratat med dem om en del av innehållet, det går jag med på. Jag pratade med barnen för att jag försökte vara social och delaktig i deras samtal, för att jag är en social och delaktig förälder. En social och delaktig förälder som tydligen känner att det är viktigt att bli bekräftad av främlingar. Och okej, direkt efter att jag hade pratat med barnen vägrade eventuellt några av barnen att titta på Kalle Anka och hans vänner eftersom de var helt övertygade om att ett av inslagen hette ”Snövit och dom skjuter små vargarna”.

Men jag vidhåller fortfarande att det fan inte utgör tillräckligt starka juridiska bevis för att fastslå att det BARA berodde på min dialekt.


Dela (147)
Tweeta
Annons
Annons
Annons

Laddar