Jag pratar i telefon med min vän B. Jag skrattar högt. Vi pratar ytterligare en stund. Jag lägger på.
Min fru: Vem pratade du med?
Jag: B.
Min fru: Vad skrattade du åt?
Jag: Inget speciellt. Han påminde mig om en rolig grej som hände vår gamla chef och hans flickvän bara.
Min fru: Vadå för grej?
Jag: Äh, det var inget speciellt sådär. Min gamla chef var på en fest bara och h…
Min fru: Vilken chef?
Jag: Va?
Min fru: Ja? Vilken chef? Du har ju haft en massa chefer innan du träffade mig.
Jag: Alltså…det är ju inte jätterelevant för historian kanske. Men min chef som jag hade när jag jobbade på tryckeri med B för typ sju år sen…
Min fru: Okej. Och han var på fest?
Jag: Ja…och alltså grejen var att hans flickvän hade bott i USA i ett halvår och hade precis kommit hem. Och de var på fest hos hans chef, och h…
Min fru: Vems chef? Din chefs chef?
Jag: Ja…
Min fru: På tryckeriet?
Jag: Nej, alltså, det här var innan han började på tryckeriet. Jag tror att han jobbade på ett industriföretag eller nåt sånt. Men det är inte jätteviktigt för själva sammanhanget…
Min fru: Okej.
Jag: Okej, så i alla fall, ha…
Min fru: Har jag träffat honom?
Jag: Vem?
Min fru: Din förra chef. Har jag träffat honom när vi har varit i Skåne och hälsat på?
Jag: (Möjligen lite lätt sammanbitet nu.) Nej. Nej, det har du inte. Vi har inte träffats på flera år.
Min fru: Åh, vad trist.
Jag: (Möjligen lite mindre lätt sammanbitet.) Mmm. Så…de var på fe…
Min fru: Varför låter du så sur?
Jag: (Låter möjligen lite sur) Jag låter för fan inte sur! Varför skulle jag låta SU…
Min fru: (Himlar med ögonen, viftar otåligt med handen.) Nänänä, glöm det då! Men kom till saken nån gång. Vad hände på festen?
Jag: (Djupt andetag) Okej. Hans flickvän gick fram till hans chef och hans fru i alla fall, och tänkte att hon skulle bryta isen genom att ge en komplimang, så h…
Min fru: Till din chefs chef?
Jag: Nej. Till min chefs chefs fru.
Min fru: Åh. Bra tänkt. Man ska alltid ge fruarna komplimanger!
Jag: (Möjligen ett något djupare andetag.) Mmm. Jo. Alltså. Så i alla fall. Hon hade precis bott i USA, så hon var så van att prata på engelska att hon fick hejda sig för att tänka efter vad vissa saker hette på svenska. Så när hon står där så tänker hon att hon ska säga “vilken snygg outfit du har på dig” till chefens fru, men så börjar hon tänka “vad fan heter ‘outfit’ på svenska?” liksom, och då s…
Min fru: Vad hade hon på sig?
Jag: Men vafa…va? Vad har det med saken att göra?
Min fru: (Ser lite förnärmad ut) Jag bara u-n-d-r-a-r. Får man inte göra det eller? Eftersom du gör en så stor grej av outfiten tänkte jag att det kanske var något speciellt.
Jag: Jag vet inte. Jag har ingen aning om vad hon hade på sig.
Min fru: Nähä.
Jag: Så i alla FALL…
Min fru: Alltså, du behöver inte vara så otrevlig i tonen faktiskt. Jag bara undrade.
Jag: (Andetag) Okej. Förlåt. Men i alla fall så vände hon sig till chefens fru och sa “gud, jag gillar verkligen din utfitta!”.
(Lång tystnad)
Min fru: Jaha?
Jag: Vad “jaha”?
Min fru: Vad sa chefens fru då?
Jag: Vadå “vad sa chefens fru”? Det vet jag väl inte.
Min fru: Frågade du inte det när din chef berättade historian?
Jag: Va? Nej! Det är ju inte det som är det roliga, det roliga är ju att hon sa “utfitta”!
Min fru: Jaha. Var det allt?
Jag: Ja.
Min fru: (Rycker på axlarna) Jag bara tänkte att eftersom du gjorde en så stor grej av det här så kanske det fanns något mer liksom.
Jag: Vadå “stor grej”?
Min fru: (Himlar med ögonen) Jag menar bara att om du berättar en historia och det tar dig typ tio minuter att komma till poängen så kanske man förväntar sig mer av en punchline liksom.
(Tystnad)
Min fru: Men sluta se ut sådär. Du är ju sjuuukt omständlig när du berättar historier. Du kommer ju aldrig till saken, det måste du ju ändå hålla med om?
(Tystnad)
Min fru: Vadå? Blev du sur nu?