Igår: Svensk-iranskt barnkalas.
Idag: Skånsk frukost.
De där fluffiga i ena hörnet är en sorts iranska kakor som smakar som om någon friterat ett moln. Det där i andra hörnet är resterna av en Captain America-tårta. Den kämpade tappert, men i den avgörande striden var mina krafter för stora. Min fru håller på om att jag kan glömma att jag får hitta på ett superhjältenamn för det jag har är tydligen inte en “superkraft” utan ett “problem”. Men hon förstår inte det här. De vanliga människorna gör aldrig det.
Jag har visserligen inte kommit på något superhjältenamn än, men det är i alla fall det världen kommer ropa när någon skriker “vi måste göra plats i kylen!!!” och någon annan pekar mot himlen och svarar “det här låter som ett jobb för…”.