Samtal över lunch igår, med min vän N och vår gemensamma vän G.
Jag: Jag fattar inte. Vadå “de spelar quidditch på riktigt”. Hur fan spelar man quidditch på riktigt?
G: Äh, du vet. Det är ett gäng Harry Potter-fans som samlas, och så är det typ som handboll. Fast med kvastar.
Jag: Det låter ju helt sjukt.
Min vän N: (Obeskrivligt nedlåtande) Säger mannen som tror att spelarna i Liverpool är hans riktiga kompisar.
Jag: United! Jag håller på Manchester United! Jag vet fan inte hur många gånger jag ska behöva säga det till dig!
Min vän N: (Som om jag inte befann mig i rummet) Hur löser de dunkarna då?
Jag: Vad är dunkarna?
Min vän N: (Lite med den där blicken som om jag precis kissat på golvet i hans hall) De svarta bollarna som styrs av magi och vars uppgift det är att slå ner spelarna från deras kvastar…herregud.
Jag: Ah, DOM ja. Okej. Men de spelar det här på riktigt alltså? Det låter ju inte klokt…
Min vän N: (Skakar på huvudet lite sådär som man kanske skulle göra mot någon som precis gått rakt in i glasdörr) Men när elva dårar från Liverpool bestämmer sig för att gå ut och sparka lite slumpmässigt på en boll, då är det intressantare?
Jag: United! För fan! Sluta säg Liverpool!
G: Jag tror att dunkarna är två personer som står vid sidan av planen och kastar bollar på de som spelar. Typ som spökboll. Och den gyllene kvicken är en tjej i gulddräkt som kutar omkring med ett band runt midjan som sökarna måste försöka rycka av.
Min vän N: (Mycket tankfullt) Fascinerande. Men skulle de göra det riktigt verklighetstroget skulle ju dunkarna också vara två riktiga personer, som springer runt i svarta kläder och försöker knocka de som spelar.
Jag: (Lite frustrerad nu) Vadå “verklighetstroget”? Vafan…du f-a-t-t-a-r att det inte är en riktig sport väl?
Min vän N: (Oberört till G) Helst skulle det ju dessutom vara två personer som hatar Harry Potter. Man skulle bara ta två rätt fulla killar rakt från Hammarby-klacken som tycker att alla Harry Potter-fans är nördar och låta dem vara dunkare. Det hade ju blivit mer autentiskt.
G: Och dessutom mer av en publiksport!
Jag: Men på allvar nu…ni fattar att det här inte är en riktig sport? Jag älskar Harry Potter, men quidditch är på låtsas. Ni förstår det väl?
Min vän N: (Rycker på axlarna) Inte mer på låtsas än din låtsaskärlek till Liverpool.
Jag: UNITED! Jag håller på UNITED!!!
Min vän N: (Till G, utan att ta notis om mig) Har de riktiga slagmän också?
G: Jag tror det.
Min vän N: (Vänder sig till mig med ett skadeglatt flin)
Jag: Säger du något om Liverpool nu så avslutar jag den här vänskapen, det ska du ha jävligt klart för dig!
(Tystnad)
Min vän N: (Ser plötsligt förvirrad ut) Du säger det som om det vore ett hot…