icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 6 februari 2013 12.32

Min vän N och den subtila hinten

På ett kontor.

Jag: …nämen så då när jag kom till förskolan så ville han först inte gå in. Och det var sex minusgrader. Eller nej, förlåt, det var i förra veckan det var sex minusgrader. Idag var det nog bara typ kanske två-tre. Så vi hade inte de varmaste vantarna utan bara de mellanvarma. Men de är ju sjukt svåra att ta på, du vet, så det tog säkert tio minuter innan vi kom in genom grinden. Och sen var det fem andra barn där från hans grupp. Eller nej, vänta, de var nog bara fyra. Den femte ungen har nog bytt grupp nu. Hon med röd Everest-overall. Fast hon gick i hans grupp förut. Så, alltså, de var fyra ungar från hans grupp i alla fall. Dels hon som jag aldrig kommer ihåg vad hon heter, men som har en jättetrevlig mamma och vars pappa jag i och för sig bara har träffat kanske två gånger men som också verkar jäkligt soft, och dels han som har Blixten McQueen-mössa och alltid sjunger, och när vi kom så hade de precis varit borta vid rutschk…

Min vän N: (Utan att lyfta blicken från sin datorskärm) Är du bekant med fabeln om grodan och skorpionen?

Jag: Va?

Min vän N: (Fortfarande utan att lyfta blicken) Den handlar om en skorpion som ber en groda att bära den över en flod. Men grodan är misstänksam och säger ”varför skulle jag göra det? Du kommer bara sticka mig så att jag dör!”. Varpå skorpionen bedyrar att den inte alls kommer göra det, eftersom den om den stack grodan mitt ute på floden i så fall inte bara skulle döda grodan utan även sig själv. Grodan funderar en stund över detta och finner till slut förklaringen rimlig. Varpå den låter skorpionen hoppa upp på dess rygg och börjar simma över floden.

(Tystnad)

Jag: Okej…och?

Min vän N: (Tittar upp och ser förvånad ut) Förlåt?

Jag: Och sen då? Vad hände med grodan och skorpionen?

Min vän N: (Rycker på axlarna) När de kommit halvvägs ut på floden stack skorpionen grodan. Och när grodan då skrek ”varför gjorde du sådär?” svarade skorpionen ”förlåt, jag kunde inte rå för det, ty det ligger i min natur”.

(Lång tystnad)

Jag: Vad är din poäng?

Min vän N: (Ser obeskrivligt kränkt ut) Jaha! Så NU måste plötsligt historierna som berättas på det här kontoret HA EN POÄNG!?

Annons

14 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons