Min vän N och det svenska skolsystemet

Min vän N: (Tittar på min ett och halvt år gamla son lite som om han förväntar sig att han själv ska svara på frågan) Jaha. Roligt på förskolan då?

Jag: Det verkar som att han tycker det. Han vill inte gå därifrån när jag hämtar honom i alla fall. Har lärt sig massa grejer också.

Min vän N: (Ser misstänksam ut) “Lärt sig”?

Jag: Jamen du vet, blir ju så när man skickar in ungar i en ny miljö. Helt plötsligt kommer han hem och käkar själv och har börjat rita och såna grejer. De snappar nytt skit och levlar upp liksom.

Min vän N: (Nickar förstående) Ah. Gainar experience points så att säga.

Jag: Typ. När han ska sova hemma så är det ju fan WWF Deathmatch i hela lägenheten i en timme först. På förskolan slocknar han fan på kommando.

Min vän N: Vadå? Bara för att fröknarna säger till honom?

Jag: "Förskolelärarna". Men ja.

(Eftertänksam tystnad.)

Min vän N: Så det är i princip som att lämna ungen till Cesar Millan?

Jag: Hjälper det dig att ha den här diskussionen om du får sätta ett ansikte på förskolepersonalen?

Min vän N: Ja!

Jag: I så fall är det EXAKT som att lämna ungen till Cesar Millan.