Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

 

Min vän N och manipulationen

Som ni kanske minns var jag ju i Skåne för några veckor sedan och föreläste för redaktionen på tidningen City. (Frivilligt att sätta citationstecken runt ”föreläste”, kanske till och med rekommenderat.)

En sak jag däremot aldrig nämnde var att när jag satt i taxin på väg till flygplatsen efteråt vände sig taxichauffören plötsligt om och frågade om jag kunde ”skriva en autograf”. Inget skämt alltså. Han frågade det. Tydligen fanns det nämligen en kvinna i taxibolagets växel som hette Nancy som läste den här bloggen, såg mitt namn i bokningarna, och ringde ut en beställning på en underskrift.

Jag har nu aldrig skrivit autografer annat än på bankpapper och Burger King-kvitton, men jag gjorde mitt bästa. Lämnade den till taxichauffören och steg ombord på mitt plan.

Väl i Stockholm berättade jag givetvis detta för min vän och kontorskollega N. Han nickade då vänligt sådär som han gör, log och sa ”självklart, självklart fick du skriva autografer”. Och när jag då sa att jo på riktigt jag fick det, då nickade N med varm blick sådär som han gör, klappade mig på axeln och sa ”såklart att du fick Fredrik, såklart att du fick”.

Jag visade honom då det här:

Min vän N ifrågasatte då självklart, till att börja med, varför jag ”har en handstil som en påtagligt nervös åttaåring” (jag ÅKTE BIL! Det var SKUMPIGT!). Och sedan påpekade han, sådär som han gör, att o-m jag nu faktiskt hade skrivit den där autografen till en ”riktig person” så var det ju ”ett djupt sjukt beteende att fotografera den efteråt”. Jag försökte då förklara att det fattar jag väl, men att jag bara fotade den för att jag visste att N annars inte skulle ha trott på mig.

Och då nickade N vänligt, sådär som han gör, klappade mig på underarmen och sa: ”Såklart att du gjorde, Fredrik. Såklart att du gjorde.”

Och då var det förstås lönlöst att fortsätta den diskussionen, så jag gav upp. Varpå min vän N resten av veckan kallade mig ”Justin Bieber” och frågade om vi skulle ”smita ut köksingången” från kontoret varje gång vi skulle gå och äta lunch för att ”undvika alla skrikande fans på framsidan”. Sådär som han gör.

Och jag hade precis beslutat mig för att släppa det här helt, när den här kommentaren dök upp i bloggen för några dagar sedan:

Så igår skickade jag den till min vän N, som befinner sig utomlands, med den sakliga och pedagogiska kommentaren ”HA!!!”.

Och så, imorse, svarade N:
‘Är du säker på att det är ”Nancy” som har skrivit den där kommentaren?’

Och då svarade jag:
‘Vad fan menar du med det?’
Och då svarade inte han. Så då skrev jag:
‘Jag har inte hittat på det här!!!’
Och då svarade han fortfarande inte. Så då skrev jag:
‘Det VAR en taxichaufför som frågade! Och det FINNS en Nancy!!!’
Och då gick det en lång stund. Och sedan svarade N:
‘Jag tycker att du ska se slutet av Fight Club. Och ta dig en funderare.’

Och nu har jag seriöst ont i huvudet.

Dela (35)
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar