Förrförra eller förrförrförra vintern, jag minns inte exakt vilken av dem men det var den vintern som min vän B beskrev som ”kall som ett kvinnohjärta” (han hade en…komplicerad vinter den vintern), introducerade en annan god vän mig för en väldigt speciell typ av avfrostningsspray avsedd för bilrutor. (Vi pratade nog om det här på bloggen faktiskt, tror jag bestämt, det var det mest revolutionerande som hände mig på hela vintern så det skulle vara mycket märkligt om jag inte tog upp det.) Jag har förstås ingen som helst aning om hur sprayen ifråga egentligen funkar, men jag köpte den på Clas Ohlson och varje gång jag efter det kom ut på gatan och hade ett halvt decimeter tjockt packat islager på bilrutorna så sprayade jag helt enkelt bara lite med den här flaskan. Väntade en stund. Och sedan smälte isen.
Bara sådär.
Som frikkin Harry Potter.
Ni fattar. Det är de bäst investerade 49 kronorna sedan jag hittade For love of the game med Kevin Costner på OKQ8 i Glumslöv 2005.
Men hur som helst. Sedan jag fick garageplats i vårt hus förra vintern, och dessutom skaffade garageplats i källaren under kontoret i höstas, så har ju behovet av den här sprayen minskat ganska radikalt. För att inte säga helt och hållet. Vilket jag helt ärligt finner lite trist. Speciellt med tanke på att jag fortfarande har sex flaskor liggande i bakluckan på Hyundaien. Eftersom jag tänkte att det skulle vara bra att ha.
Och ja. Jag har självklart funderat kring olika alternativa användningsområden.
Men empirisk forskning nu under eftermiddagen visar tydligt att även om sprayen ifråga förmodligen skulle kunna smälta ett isblock på 30 sekunder så har den inte en jävla chans mot en 2,5-åring som har lämnats oövervakad i fem minuter framför en iPad-skärm med en liten kartong juice och en riskaka.
