Den här bloggen är vad den är, vi gör det vi gör här. Ni vet det, jag vet det. Ibland är vi allvarliga, för det mesta inte alls. Det är en fin grej, jag hoppas att det aldrig förändras. Imorgon ska jag gå och titta på mina barns luciatåg.
Men jag tänkte bara säga att det finns en kvinna som heter Magda Gad som nyligen började blogga här på Café. Vi har aldrig träffats. Jag har ingen relation alls till henne. Jag vet bara att hon skriver väldigt bra, och att hon skriver på riktigt. Imorgon gör hon sig färdig för att åka till ett land som jag bara hör talas om på nyheterna, och hon gör det samtidigt som alla andra försöker ta sig därifrån.
Det enda som egentligen kan göra mig förbannad när jag blir intervjuad om saker jag skriver är när jag blir kallad “journalist”. Eftersom det är en stor och helig titel i min begreppsvärld, en jag tycker ska vara reserverad för de människor som faktiskt sysslar med journalistik. Den riktiga. Den viktiga.
Så om ni har en stund över får ni gärna gå in Magda Gads blogg. Hon är journalist, och jag är väldigt stolt över att få ha min blogg på samma sajt som hennes.