Kommer till gymmet med min son. Går fram till receptionen med honom i famnen.
Receptionisten: (Ler mot mig, ler mot min son, kvittrar glatt) Ska vi träna lite, ja?
Jag: (Tänker först svara ”näää, jag tänkte köpa material för att bygga en utebastu, har ni det här?”, men hejdar mig och räcker istället bara fram mitt medlemskort) Ja…träna lite. Ja.
Receptionisten: (Drar mitt medlemskort i kortläsaren, räcker tillbaka det, ler uppspelt) Ha en bra träning!
Jag: Tack!
(Jag tar av mig mina skor. Tar av min sons skor. Går och sätter mina skor och hans skor inne i skorummet på en hylla. Går tillbaka. Fäller ihop barnvagnen. Går och sätter den i barnvagnsrummet. Låser fast den i väggen. Börjar gå mot barnpassningen, med min son i famnen. Kommer fram till dörren och upptäcker att den är låst och att lokalen är nersläckt. Går lite överraskat tillbaka till receptionen.)
Receptionisten: (Tittar uppspelt på mig, pekar på min son) Tänkte du lämna honom på barnpassningen eller?
Jag: (Tänker först svara ”näää, jag tänkte bara gå och ställa mig i den hemliga dimensionsportal som jag förvarar i er städskrubb och åka och sälja honom till en illegal spelhall på en dystopisk postapokalyptisk framtidsplanet där han ska slåss mot mutantbarn för pengar i en stor jävla strömförande stålbur, och sen tänkte jag gå och träna lite”, men hejdar mig och ler vänligt tillbaka istället) Ja… ja, jag tänkte det.
Receptionisten: (Nickar glatt) Den är stängd!
(Tystnad)
Jag: (Tittar på receptionisten en lång stund. Tänker först säga ”men du hörru, då har jag en fråga till dig: När jag kom in här med ett ettårigt barn i famnen för några minuter sedan, och du frågade om jag skulle träna lite, och jag svarade ja, och du glatt drog mitt medlemskort, och jag gick mot barnpassningen, var exakt trodde du att jag hade tänkt göra av barnet då?”, men hejdar mig och ler vänligt tillbaka istället.) Okej…så ni har ingen barnpassning alls just nu?
Receptionisten: (Skakar ivrigt på huvudet) Näpp!
Jag: (Tänker först påtala det faktum att detta kanske hade varit en bra grej att påpeka för mig när jag först kom in i lokalen med en ettåring i famnen, innan jag hunnit gå iväg med skorna till skorummet och låsa fast barnvagnen i barnvagnsrummet och sedan gå iväg och själv känna på dörren till barnpassningen för att upptäcka att den var stängd, men hejdar mig och ler vänligt istället.) Okej…då blir det nog inte så mycket träning för min del…
Receptionisten: (Skakar glatt på huvudet) Näää.
Jag: (Tänker att vafan, en liten enda ironisk kommentar kan det väl få bli trots allt då, det går säkert bra, hon ser säkert det roliga i situationen) Nä, du vet, det blev ju så JÄVLA stökigt på förra gymmet när jag lät honom leka bland de fria vikterna…
(Lång tystnad. Jag flinar. Receptionisten flinar inte.)
Receptionisten: (Tittar obeskrivligt tveksamt på mig, skakar långsamt och lite skrämt på huvudet) Alltså…alltså här tillåter vi inte att barn leker bland de fria vikterna, tyvärr. Det kan faktiskt vara jättefarligt!
(Jag tittar på receptionisten. Receptionisten tittar mycket bestämt på mig.)
Receptionisten: (Tittar mycket oroat på min son. Talar lite med tonen som om jag var en högst potentiell barnmisshandlare.) Så jag kan tyvärr inte låta dig ta med honom in dit! Du får nog komma tillbaka när barnpassningen är öppen! Förstår du!
(Lite kortare tystnad)
Jag: (Mumlar ner i golvet) Neda har fan rätt. ibland ska jag verkligen bara hålla käft.
Receptionisten: Va?
Jag: Nänä…det var inget. Ingenting alls.