God vän 1: Jag tror bara att det ibland blir FÖR mycket fokus på att barn ska stimuleras hela tiden, fattar ni?
God vän 2: Gud ja. Fan, ungar måste ju ha tråkigt ibland också. Det tränar fantasin.
God vän 1: Exakt! Jag blir på riktigt orolig ibland över att våra ungar aldrig är ensamma liksom. De har alltid folk runt sig. Och tv och iPads och skit.
God vän 2: Jag har läst forskning på det där faktiskt. Att barn som leker ensamma övar upp fantasin mer.
God vän 1: Eller hur? Det tror jag också. Jag tror faktiskt att jag själv hade mått bra av att leka mer ensam som barn. Jag gjorde nästan aldrig det.
God vän 2: Jag håller helt med. De där forskarna oroade sig för att ungar som var ensamma mycket eventuellt kunde få aningen lägre social kompetens men…
God vän 1: Men herregud, social kompetens är väl inte det ENDA som är viktigt i livet, eller hur?
God vän 2: Nä men eller hur? Jag kan också känna att det blir FÖR stort fokus på det i barnuppfostran nuförtiden!
(Kort tystnad)
Jag: Jag lekte asmycket ensam när jag var liten.
(Ganska lång tystnad)
Jag: Jag tänker välja att inte ta er tystnad personligt.
(Aningen längre tystnad)
Jag: Okej. Jag tänker ta den lite personligt.
Hahahahah! Btw, jag råkade gå mot strömmen på Ikea igår.. Jag är glad att jag hade läst din bok, annars hade jag nog inte insett hur fel allt kunde ha blivit om jag hade fortsatt ignorera pilarna på golvet.
Så tack för att du finns och tack för att du har fått mig att läsa böcker igen efter ett uppehåll på gud vet hur många år!
Jag tänker fortsätta gå på teorin att den uppfostran vi utsätter våra barn för har mycket lite med vilken sorts vuxna de i slutänden utvecklas till.
Föräldrar må polera uppförandet en aning och kanske uppmuntra vissa talanger, men det går inte att ändra en persons egenskaper, oavsett ålder. Så tror jag.
Sara: Det går att sabba barn och störa deras personlighet rätt så jävla rejält. Tro mig.
Håller med Andreas helt! Sara, hur tänkte du nu? …
Jag tycker att din sociala kompetens slår många andras med hästlängder…
Ens erfarenheter formar ju vem man blir så varför skulle inte barn (som är så lättpåverkadd) påverkas? Absurt. Klart uppfostran har påverkan. Stor sådan.
/Psykologistudent
Ett förtydligande: Jag inser givetvis hur lättpåverkade barn är och hur mycket man kan ställa till med om man beter sig illa.
Det jag menade, mycket otydligt (det var sent och jag var trött), var att vissa grundläggande egenskaper som hur energisk, filosoferande, pratsam osv man är, det finns säkert bättre exempel, inte påverkas särskilt mycket av en genomsnittligt schysst uppväxt. Good enough mother…
Jag är ingen expert och kan givetvis ha fel, men jag tror att barnets grundläggande personlighet förblir i det stora hela som den är. (Föräldrarna har ju en enorm möjlighet att hjälpa till med sådant som man kan behöva träna på, blyghet t ex, men inte att ändra en personlighet.)
Jag har tillbringat en halvtimme åt att försöka hitta referensen till min teori, men lyckas inte just nu. Återkommer om jag gör det.
Jag ber också om ursäkt för mitt slarvigt uttryckta inlägg!
Jag har läst dina böcker, det borde dina vänner också göra så kanske de låter sina barn vara i fred mer.