Not preaching to the choir

Lätt ovidkommande kuriosa om finska bokmässan igår är förresten att jag medan jag var där blev intervjuad tre gånger på tre olika scener. Under den sista intervjun bestod publiken i sin helhet av min agent och en kvinna från ett brittiskt bokförlag. De pratade högt. Med varandra. Vända åt ett annat håll. Halvvägs in i intervjun började personen som intervjuade mig läsa högt ur min bok, på finska. Medan folk i allmänhet promenerade förbi och undrade varför det satt två ensamma män på en scen mitt på mässgolvet, varav en tycktes läsa högt ur en bok på ett språk som den andra mannen helt uppenbart inte förstod.

Vi hamnade i en gråzon mellan intervju och performancekonst, kan man säga.

Nu har jag ju visserligen barn så jag är oerhört erfaren i konsten att prata rakt ut i rymden medan omgivningens liv fortgår som om ingenting särskilt alls pågick i närheten, men imorgon åker jag till Västerås för att sitta på en annan scen under Bokens Dag och om en av er dyker upp där lämnar jag alltså den här helgen med en stark uppåtkurva.

Någonstans runt klockan 13, tror jag att det blir. Jag tror att jag får hålla på kanske en halvtimme.

Du behöver inte stanna hela halvtimmen.