Om ditt barn vägrar komma ut ur hoppborgen anses det på alla sätt vara inom ramarna för de sociala koderna att du efter tio minuter eller så tar upp barnets favoritgosedjur, viftar glatt med det vid hoppborgens ingång och ropar ”här! Kom ut så får du vovven!”.
Det kan även, förutsatt att tonläget är det rätta och att det implicerade hotet inte faktiskt genomförs, vara helt i sin ordning att efter kanske en kvart eller så ropa ”allvarligt nu hörru! Om du inte kommer ut så ger jag bort vovven till annan unge…”.
Att däremot en stund senare luta dig in genom hoppborgens öppning och med lite för aktiv passiv aggressivitet vråla ”helt jävla allvarligt kommer du inte nu så går jag ut och kastar vovven framför en bil jag bryr mig fan inte!”, framför ett dussin andra barn som inte direkt på rak arm allihop helt nödvändigt förstår att du pratar om ett gosedjur och inte en riktig hund.
Det kan anses balansera på gränsen för vad som är helt okej och inte.
Tydligen.