Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

 

Nu såhär i efterhand

I parken. En bit innan vi kom till den lilla bron över den lilla dammen.

Treåring: (Utropat som om det är en möjlighet, en fråga, en självklarhet och en order, samtidigt, vilket i sin fulländning endas kan utföras om man är tre år gammal) Klappa vovven!

Jag: Mmm. Men vi måste fråga först. Man får inte bara springa fram och klappa.

I parken. I runda slängar tjugo minuter och fem meter senare.

Treåring: (Får syn på en annan hund) Klappa andra vovven!!!

Jag: Mmm. Ja. Men vi måste fråga först. Man måste fråga innan man springer fram och klappar, eller hur?

I parken. Vid den lilla bron över den lilla dammen.

Jag: Här ska vi gå över.

Treåring: (Tittar skeptiskt på bron. Tittar skeptiskt på mig. Skakar på huvudet.) Måste först fråga!

Jag: Va?

Treåring: (Pekar på bron och följer upp med den sedvanliga Star Wars-karaktärgrammatiken) Måste först FRÅGA! SEN gå över bro!

Jag: Vad snackar du om? Fråga vem?

Treåring: (Ursinnigt) MÅSTE FÖRST FRÅGA!!!

Jag: (Med den uråldriga föräldramässiga konfliktlösningen ”ge upp”) Jajajaaa. Okeeej.

(Tystnad)

Treåring: (Tittar förväntansfullt på mig)

Jag: (Ser mig omkring i parken. Ser ingen. Kommer på en idé. Kommer inte på att det är en dålig idé. Harklar mig.) Ska vi fråga trollet?

Treåring: (Den skeptiska blicken)

Jag: Ja…du vet. Som i Bockarna Bruse? Vi måste fråga trollet om vi får gå över bron, du vet?

Treåring: (Skiner upp som om jag har sagt till honom att bron är en fyrverkeripjäs) JAAAAAAAAA!

Jag: (Känner mig som en svinsmart pappa, förställer rösten) Hallå Trooollet? Får vi gå över din bro?

Treåring: (Ställer sig så nära bron det bara går utan att faktiskt vara på bron och lyssnar)

Jag: (Känner mig som en svinsmart pappa, förställer rösten) Jaaa. Ni får gå över min brooo!

Treåring: (Ser ut som om han har gjort mål i något, springer över bron) 

Jag: (Lite med det där tonläget som den grekiska mytologin eventuellt har ett ord på sex bokstäver för) Jag är fan ett geni.

(Två minuter senare) 

Jag: Vi ska vänster här, gubben.

Treåring: (Tvärstannar) Först fråga trollet.

Jag: Va?

Treåring: (Pekar allvarligt på mig) Först fråga trollet. SEN gå.

Jag: (Tittar på klockan) Jaha. Okej. Fråga trollet då. Men sen måste vi gå hem.

(Två minuter senare) 

Jag: Håll mig i handen nu så ska vi gå över gatan.

Treåring: (Ruskar på huvudet som om han har fått vatten i båda öronen) Först fråga trollet.

Jag: Men vafa…vi behöver inte fråga trollet för att gå över gatan. Trollet äger inte gatan!

Treåring: (På det sättet som man bara förstår att en treåring kan uttrycka sig om man råkar ha fortplantat sig till en egen) Först. Fråga. Trollet.

Jag: Okej. Snälla trollet, kan vi få gå öve…

(Trettio sekunder senare)

Jag: Hoppa upp på trottoaren nu så gå…

Treåring: Först fråga trollet!

(Tystnad)

Jag: Du kan inte rimligtvis mena allvar?

(Tjugo minuter senare)

(Telefon ringer)

Fru: (I telefon) Var är ni?

Jag: Vi är typ vid parken.

Fru: Är ni FORTFARANDE vid parken? Vi ska ju åka nu!

Treåring: (I bakgrunden) Först fråga trollet. S-e-n gå uppför backen!

Jag: (I telefon) Älskling. Jag vill att du, när jag börjar förklara det här, försöker komma ihåg att jag kände mig rätt smart när jag fick idén…

Dela (243)
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar