icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 6 mars 2013 22.36

Och nu: Utrikes

Jo. Som de bloggläsare som eventuellt tittat förbi här de senaste dygnen eventuellt lagt märke till har ju bloggens uppdateringstakt under semestertiden varit av den mer sporadiska naturen. Just de senaste tjugofyra timmarna eller så mest beroende på att en ”storm” drog in över kustremsan där bloggens hotell händelsevis är beläget och tydligen nedgraderas hotellets enplupps-wi-fi till nollplupps-wi-fi när det blåser så att en eller två solstolar flyttar sig lite i sidled under natten. Det gick inte ens att surfa i pianobaren. Exakt varför kunde ingen i receptionen riktigt redogöra för, men jag följde den stolta svenska chartertraditionen av att tacka så väldigt mycket informationen och sedan rita en jävligt sur gubbe i utvärderingsformuläret uppe på rummet.

Det kommer lära de jävlarna veta hut. Om de läser det. När vi har åkt hem.

Hur som helst. Jag har druckit citronläsk och bränt mig och i övrigt förflyter dagarna så händelselöst som dagar bara kan förflyta på ett all inclusive-hotell, även om den med imponerande konsekvens bakfulla holländska säsongsarbetaren i lilla baren gör sitt bästa för att underhålla mig med kafferoulette. Den går ut på att jag beställer en kaffe och en cola, och sedan blir serverad precis vad som helst. Ibland får jag en espresso och en isvatten, ibland får jag en latte och en whisky, vid åtminstone två olika tillfällen har jag fått te och i förmiddags fick jag ett litet glas mörk rom och en glass. Sedan samlas alla hotellgäster som vid tillfället befunnit sig i baren och byter sina respektive fynd med varandra tills alla fått något som åtminstone liknar det man har beställt. Idag blev det för min del en dubbel macchiato och en påse chips. Jag har lärt mig att betrakta det som nära nog. Och i vilket fall som helst är det ju inte så mycket jag hade kunnat göra åt saken eftersom jag redan har betalat. Det är lite så här jag tänker mig att det hade varit om Sveriges Television hade öppnat en bar, kan man säga.

Och, jo, min familj och jag har även besökt ett köpcentrum där en rundlätt expedit i en pikétröjeaffär berömde mig för mitt ”imponerande stora huvud”.

Jag tänker i alla fall hävda att det var beröm.

Min fru hävdar att expediten försökte tvinga henne att betala för tröjan medan jag var i provrummet men att hon snackade sig ur det genom att förklara att jag led av en sällsynt sjukdom kallad ”tjockskallzheimers”.

De har små huvuden här. Dåligt wi-fi och små huvuden.

Visst. Det är kanske inte loggboken från Ferdinand Magellans världsomsegling, kanske. Men detta är min historia.

Annons

8 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons