Okej.

Vår son, tre år gammal, har en tendens att rulla ur sin säng på nätterna. Detta är problematiskt av flera skäl. Dels för att jag vaknar av smällen när han slår i golvet och jag måste gå upp och in i hans rum och trösta honom och lyfta upp honom i sängen igen. Dels för att, ja, han får ju ont. Och, okej. Jag har inte satt de här båda skälen i prioriteringsordning. Jag bara etablerar fakta här. Det är givetvis viktigare att han får ont än att jag blir väckt. Ingen behöver ringa någon. Nu går vi vidare.

Hur som helst: Min fru, shoppingsavanten, löste problemet genom att någonstans på internettet beställa ett lakan med integrerade upplåsbara kuddar, som man bäddar sängen med. Det ser ut så här:

Givetvis jättesmart. Funkar finfint. Alla är glada och nöjda.

Och så imorse när vår son vaknade så gick jag upp med honom och skulle äta frukost. Och min fru skulle iväg på ett ärende med bebisen, så hon bad mig slänga in alla sängkläder i tvättmaskinen, eftersom vi skulle få gäster lagom tills hon kom hem och tvättmaskinen är helt sjukt högljudd så det hade varit bra om den var färdig innan gästerna anlände.

Så då skulle jag ta ut de där uppblåsbara kuddarna ur lakanet.

Och de såg ut så här:

Och då får ju givetvis alla dra sina egna slutsatser.

Men jag står faktiskt fast vid att alla som ser de där två kuddarna och inte omedelbart tänker på det här...

...det är helt enkelt inte människor jag känner att jag kan relatera till.

Men visst.

Absolut.

Gästerna mötte min fru i trappuppgången så de kom in i lägenheten samtidigt och när man väl står där på soffan precis efter att treåringen har trillat ner på golvet, då är det ju en aning komplicerat att förklara om inte alla inblandade liksom förstår alla led i historien.

Det är det ju.

Men jag utgår från att ni allihop har varit med om det här också.