Så jag kom till kontoret. Och så skulle jag gå på toaletten. Och när jag väl kom in på toaletten så insåg jag att jag fortfarande hade jackan på mig. Och det är sjukt varmt inne på toaletterna, så jag tänkte att jag skulle hänga av mig jackan. Och så såg jag väl mig bara omkring som allra hastigast och så fick jag syn på en krok. Och så tänkte jag att fan vad smart och ordnat och organiserat det här kontorshotellet är ändå när de faktiskt tänker på att den här situationen kan uppstå och därför har satt upp jackkrokar inne på toaletterna.
Och, ja. Sen visade det sig att det inte var en krok utan den där metallgrejen som sitter under tvålbehållaren. Och min jacka var tydligen precis tillräckligt tung för att all tvål skulle rinna ut.
Så det var inte en skitbra början på den här måndagen. Det var det kanske inte.
Men jag var lite trött. Jag insåg det då. Man måste faktiskt inse sina begränsningar.
Så nu har jag ätit lösgodis och kollat på Sopranos resten av förmiddagen.
Och jag skiter i att min vän N säger att jag faktiskt inte jobbar som långtradarchaufför. Mitt yrke är också ett yrke där det kan vara farligt att jobba vidare om man inte har vilat ut ordentligt först. Jag skulle faktiskt kunna råka skriva vad som helst.
