icon
icon
< Tillbaka
Övrigt | Publicerad 8 maj 2013 10.34

Om jag såg tjock ut så beror det på att Norge lägger på fem kilo

Jo, jag är hemma, tackar som frågar. Jag har försökt förklara för min son varför jag var i Norge igår, men vi fastnade lite i förklaringen om vad ”Norge” är. Han verkar i alla fall ganska bestämd i uppfattningen om att jag i fortsättningen borde se till att få min royalty utbetald direkt i Lego, vilket onekligen hade sparat en del tid i taxfreebutiken på flygplatsen imorse och säkert hade gjort kraven på förklaring angående min frånvaro betydligt mindre anklagande.

Men jag fick hur som helst träffa Erlend Loe, som är ansvarig för några av de roligaste romanformuleringar jag läst i skandinavisk litteratur alla kategorier, igår. Det var väldigt stort för mig. Även om den scenintervju vi delade på förlagets event under en period fastnade en smula i de norsk-svenska uttalsnyanserna av ordet ”bollar” respektive ordet ”baller”, efter att jag försökt förklara att jag var ett stort fan av Loes böcker och att framför allt episoden i ”Naiv. Super.” där huvudpersonen är på jakt efter en perfekt boll har levt vidare i mig under lång tid efteråt. Jag upplever att vi klarade oss ur den retoriska återvändsgränden åtminstone hyfsat. Det är i alla fall vad jag tänker fortsätta intala mig själv.

I övrigt vet jag fortfarande inte exakt varför de har två röda gubbar vid varje övergångsställe i Oslo. Jag förstår inte heller riktigt logiken i att det är fullkomligt trafikhalal i Norge att fickparkera bilen rakt mot färdriktningen på vilken sida av gatan man vill, oavsett från vilket håll man kommer körande. Men jag gjorde mitt bästa för att inte lägga mig i det alltför mycket.

Under eftermiddagen skickade det norska bokförlaget iväg mig för att vara med i ett radioprogram hos den i grannlandet alldeles oöverträffat populära Anne Grosvold, vilket när jag väl kom dit även visade sig vara ett tv-program. Jag var så att säga lite mer radioklädd, i t-shirt och jeans med den där sortens patina som gör att jag numera måste ha dem på mig varje gång jag reser någonstans eftersom min fru annars kommer slänga dem medan jag är borta, medan alla andra som satt i väntrummet utanför studion var allvarliga män i mörk kostym. Efter att ha kontrollerat ett halvt dussin gånger med personalen på plats att jag verkligen befann mig på rätt plats blev jag upplyst om att inslaget före inslaget med mig var en debatt om den norska statsekonomin. Och att en av männen i kostym i soffan bredvid mig var Norges finansminister. Jag funderade rätt länge på att fråga honom om han händelsevis visste något om det här med de två röda gubbarna. Men det blev liksom aldrig riktigt läge. Det stod en skål Twist-blandning på bordet och finansministern tog den sista Dajmen precis när jag skulle ta den och jag tror att han märkte det.
Jag upplevde stämningen mellan finansministern och mig som en smula spänd efter det.

Väl tillbaka på förlaget visade det sig dock att marknadschefen på förlaget efter en hink vin av norsk normalstorlek kunde dra sig till minnes att de trafikansvariga i Oslo nog helt enkelt köpt in enhetliga trafiksignalsystem för både biltrafikanter och gångtrafikanter, för att kunna vända på dem om en av dem gick sönder, och därför använder samma ljusmoduler för båda. Eftersom biltrafiken har tre ljus, och gångtrafikanter bara två, slängde man helt enkelt därför på en extra röd gubbe. För säkerhets skull, så att säga. Tydligen kunde det eventuellt även ha något att göra med att det inte är förbjudet att gå mot rött ljus i Norge. Det är liksom mer bara en rekommendation. Exakt vad det hade med saken att göra föreföll lite oklart eftersom marknadschefen sedan bytte samtalsämne till folkmusik och olika sorters knarrande brädor i hallen i sitt hus, men det framkom i alla fall att det har funnits politiska förslag på att införa samma regel för biltrafiken. Och Erlend Loe berättade att han en gång fått parkeringsböter i Sverige för att han parkerade mot färdriktningen. Jag har stora förhoppningar om att det är en anekdot jag någon gång kommer få stor användning för.

Och jo, förresten, jag fick lite norska Ove-t-shirts och Ove-pins och Ove-bokmärken också. Jag vet inte riktigt om det är något som någon kan ha rimlig användning för, men om någon av er ändå skulle råka känna att existensen helt enkelt inte är riktigt komplett utan en norsk Ove-t-shirt eller en norsk Ove-pin eller ett norskt Ove-bokmärke kan ni förstås mejla Backmanland@hotmail.com och skriva ”t-shirt”, ”pin” eller ”bokmärke” i ämnesraden beroende på preferens. Så ska jag försöka skicka iväg så många jag kan.

Ja.

Det var väl bara det.

Nu: Andra frukost.

Annons

26 Kommentarer

Kommentera inlägget

*

Annons