Fru: De tyckte att det var obehagligt, Fredrik.
Jag: Det tyckte de inte alls! Vi har den sortens relation!
Fru: Nej, det har ni inte.
Jag: Du förstår inte det här för du är ingen romantiker.
Fru: Skärp dig nu. Det var pinsamt för alla.
Jag: Du kan skärpa dig. Det var ett känslosamt ögonblick. Det är inget konstigt att kramas då.
Fru: Det är lite konstigt.
Jag: Det är det INTE!
Fru: Jo.
Jag: Fattar du vad jag har investerat känslomässigt i den här relationen eller?
Fru: Mmm. Men ändå. Creepy.
Jag: HUR är det CREEPY!?
Fru: Du kramade pizzabagaren. Det är lite creepy.
Jag: DE SKA STÄNGA PIZZERIAN FÖR EVIGT!
Fru: De ska ha semester i tre veckor.
Jag: MEN DET ÄR SÅ DET KÄNNS!!!
(Lång tystnad)
Jag: Men jag kan möjligen hålla med om att de inte verkade förstå vad jag menade med att jag tänkte att vi kunde sjunga ”Den blomstertid nu kommer” precis innan de stängde.
(Längre tystnad)
Jag: Men jag tänker fan inte be om ursäkt för att jag är en kärleksfull person.